Så har det då varit sportlov – då daghem och skolor stänger sina dörrar och barnen ska ut i det friska vintervädret och skida, skrinna och åka pulka. Under samma årstid i slutet av åttiotalet brukade undertecknad skida i Haikoskogen. Detta är inte längre möjligt av två orsaker. För det första, det mest uppenbara, det finns ingen snö. För det andra finns det ingen Haikoskog heller. Staden, som den snikna markägare den är, har gjort området kring Haikoträsket till ännu ett ”attraktivt” bostadsområde enligt beprövad Hornhattulamodell. Nå, nu var det inte frimärkstomternas sköna tillvaro jag skulle skriva om, utan snöbristen.
När man för tredje dagen i rad i mitten av februari kan sitta utomhus och dricka kaffe är det uppenbart att något är på tok. Något är rejält åt fanders. Inget vitt snötäcke syns, utan i stället grön gräsmatta, kvittrande småfåglar och värmande solljus. Inget illa med det, men det är nog för tidigt för veckolånga perioder med +5 till +7 grader. Värst av allt är att många tycker att det är bra! ”He, he, man har inte behövt använda Pyrypekkan den här vintern…” Jag ger inte upp, utan tar mina barn till rinken för att kolla isläget. Tidigare fanns det asfaltfläckar i isen, nu isfläckar på asfalten. Scheisse, in i bilen och upp till konstisen i Borgå. På sjuttiotalet – dvs. cirka 10 f.K. (före konstisen) – startade ishockeysäsongen i Tolkis traditionellt på annandag jul! Och det finns andra motsvarande sportlovsexempel. Förr åkte man skidor till Furuholmen, idag eventuellt vattenskidor. Tidigare spelade man bollsporter på Dammen, idag sportspel på Datorn. Nära, men inte riktigt – Close, but no cigarr
Le Quattro Stagioni - vår, indiansommar, höst och eskimåvinter - har övergått till tre eller ännu färre årstider. Det börjar regna i oktober och slutar i mars och sedan kan våren börja. Alla s.k. vinteridrottsgrenar flyttas inomhus. Generationsklyftan syns även här (varning för grova generaliseringar) – för fyrtio år sedan spelade man bandy/ishockey mest hela tiden, tjugo år sedan såg vi på lätkämatcher i teve och försökte göra samma finesser i Tolkisrinken, nu sysslar ungdomen på sin höjd med idrott på PlayStation eller också skjutsas till fina uppvärmda idrottsanläggningar. Naturligtvis är det inte barnens fel att det inte finns snö eller is utomhus, men det finns mycket man kan göra under bar himmel. Summa summarum, vintern är död, länge leve vintern.