TolkisToday

Det händelserika veckoslutet är förbi och sommarens sista weekend närmar sig. Tre storevenemang gick av stapeln under samma dag i Tolkis på lördagen 23 augusti. På sandplanen hade föreningen Porvoon Paintball Urheiljiat ordnat en färgkulekrigsturnering för gemene man och tävlingen lockade nio fyramannalag. Den sjätte upplagan av Tolkisolympiaden föranstaltades på grönområdet och ett tjugotal utklädda gladiatorer deltog. Bilder för personer med starkt hjärta finns till påseende här. Som i riktiga tävlingar resulterade olympiaden i smärre sjukledigheter. Segern i veckoslutets evenemangstävling går trots allt till Runebergskörens jubileum på Dansholmen med ett rekordstort matserveringsarrangemang. De cirka 300 gästerna fick avnjuta en flera rätters festmåltid uppe på danspaviljongen tillsammans med stora namn som Geir Rönning och Riko ”Zaza” Eklundh. Kökspersonalen jobbade ända till klockan sex på morgonen. Inkommande lördag avslutas Dansholmens sommarsäsong med San Marino och Linda och kokkobrasa ute på en flotte. Sedan är hösten här…       

Nu tror du säkert att jag haft huvudet i en påse under den senaste veckan, för OS i Peking har ju redan börjat. Dessutom är ju olympiaden perioden på fyra år som ligger mellan de olympiska spelen, i detta fall dagen efter pågående OS:s slut (25.8.2008) fram till dagen före följande sommar-OS (26.7.2012). Nåja, den här kommentaren får man höra varje gång det pågår ett OS. 

Nu talar jag om Tolkisolympiaden – den sjätte i modern tid. Denna ädla kamp mellan vältrimmade atleter går av stapeln på Veckelkärrsvägens gräsplan på lördagen 23 augusti 2008 med start klockan 12. Årets grenar i Tolkisolympiaden är tillsvidare höljt i dunkel, men tidigare år har man bl.a. haft olika kastgrenar som t.ex. däckkastning, granatkastning, grishuvudskastning, järnspettskastning och slutligen uppkastning. Den enda traditionella grenen är ölstopssvepning på tid i den lokala puben. Den sistnämnda grenen kan du alltså fortfarande öva på under några dagar. Intresserade deltagare kan anmäla sig på tolkis.com. 

– One World, One Dream – 

(Tolkis Pub – Official Sponsor of TO2008) 

Sommaren är evenemangens tid. Bara i Östra Nyland arrangeras tiotals olika tillställningar, vanligtvis med talkokrafter men också kommersiellt. I tidningar och på reklamplanscher står det ofta längst ner vem som står för arrangemangen (arr. + föreningens namn el. dyl.). Vår by är bl.a. känd för sina sommardanser, men även andra typer av sammankomster existerar. Bland arrangörerna finns det ingenting värre än marrare som berättar hur festen, dansen eller tävlingen borde ha ordnats. Sjunger inte dansbandet på fel språk, så har annonseringen varit dålig eller också är det fel dag för hela tillställningen. En gemensam nämnare för dessa marrare är att de sällan eller aldrig är de som håller i trådarna eller bär ansvaret för arrangemangen. I viss mån kan dylika kommentarer tillskrivas rusets inverkan eller ren dumhet.  
I vår omedelbara närhet ordnas snart ett stort välgörenhetsevenemang, nämligen Race Of Porvoo 16.8.2008. I Böblä fanns häromdan en insändare som börjar med att kalla evenemanget för ”Snorkpottornas Grand Prix”. Längre fram beklagar sig skribenten över att arrangemangen hittills varit dåliga och att han och sina kompisar inte ryms i racet med sina veteranmotorcyklar. Vidare säger han att ”Det är ju lite befängt att vi motorcyklister måste åka till Hedemora i Sverige för att köra i uppvisningslopp”. Visst är det befängt eller rentav idiotiskt och narraktigt, men ordna då fast Race of Valkjärvi eller något annat lopp där ni kan surra runt och sluta marra. Sympatierna går snarare till arrangörerna som jobbat hårt för sin sak. Det finns alltid sådana som vill dra nytta av arrangörens stora och svettfyllda arbetsinsats. Alla som försöker hoppa över stängslet där det är som lägst (t.o.m. ordagrant när det gäller att komma gratis in till festplatser) uppmanas kavla upp ärmarna och själva bli arrangörer av diverse evenemang. Det är inte så lätt som man tror. Med CO(NH₂)₂ luktande hälsningar.

Sågens verkstads- och servicegäng hade sin traditionella stoppbastu i helgen i Kuggen för att fira att sommarens service nu är slutförd och att sågen förra veckan igen startade efter sommarpausen. Nästan samtidigt meddelade företagets ledning att saneringar är att vänta och att man i september kommer att meddela vilken eller vilka av Stora Ensos sågar som stannar för en tid eller för gott. Detta tack vare eller på grund av de giriga aktieägarnas krav på att en vinst på 30 miljoner euro för andra kvartalet 2008 är alltför liten. Nästa år lär det alltså inte bli stoppbastu i Kuggen, eftersom fackföreningens Tolkisavdelning håller på att sälja sin bastu, nu till nedsänkt pris på endast 350 000 euro. Stoppbastun – denna ädla tradition med grumliga drycker (eller tvärtom) – har alltså gått från tid till evighet. Vi tittar i kristallbollen och ser ett år framåt i tiden, dvs. till juli 2009. Av två JA/NEJ-variabler får vi ett fyrfält, dvs. sågens vara eller icke vara samt Kuggens dito. 
Det mest sannolika är väl att Kuggen får ett NEJ och sågen ett JA. Förr eller senare kommer Kuggen att köpas av någon och då är det definitivt slut på badandet där för såggänget. Troligen stängs några fabriker i Östra Finland, medan Tolkissågen for fortsätta tillsvidare i ett skifte. Sannolikhet 85 %.
Ett alternativ är att både sågen och Kuggen får ett JA, men det kräver att Kuggen fortfarande är till salu för att nybyggsförbudet i området skrämt bort intresserade köpare. Sannolikhet 8 %.
Ett alternativ är att både sågen och Kuggen får ett NEJ, dvs. att Stora Enso fortsätter med sina dumma beslut och stänger sin relativt nybyggda såg med goda hamnförbindelser. Kuggen köps upp av rika ryssar för 207  500 euro och fackavdelningen läggs ner efter diverse rekreationsdagar. Sannolikhet 4 %.
Det sista alternativet är att sågen stängs, men Kuggen blir kvar. Stora Ensos aktieägare badar i pengar, sågarbetarna får en annan logo på halaren då sågen övergår till andra ägare, men fackavdelningen fortsätter att bada i Kuggen. Sannolikhet 3 %. 
Jag återkommer till ärendet senast i juli 2009…

Efter diverse problem med sloganen gick “Back To Dansholmen” av stapeln i samband med brandkårens 110-årsfest på lördagen. Trots stenhård konkurrens samlade evenemanget en ansenlig mängd dansare till Tolkis. Sextiotalsmusiken verkar ha ett sug som bäst. Förknippat med den bäst funktionerande festplatsen i Östra Nyland kan man hoppas att traditionen fortsätter och vi flera gånger får ta oss tillbaka till Dansholmen på sextiotalet eller varför inte andra årtionden. Att pengarna används till allmännyttigt ändamål borde väl vara ytterligare en orsak att betala inträdesavgiften. Grattis till byns äldsta och mest vitala förening!  

Byns nya sotare var idag på runda i Tolkis, så det var bäst att stanna hemma. Förra gången var Sibbosotaren hos oss visst på hösten och det gick ju som det gick… eller var det storken? Nåväl, annars är det ganska lugnt med rapporteringen, dvs. typisk nyhetstorka i juli. 60-talsmusikanterna i Haiko under kommande veckoslut lär ha blivit lite upprörda över att Dansholmen använder sig av nästan samma slogan för sitt evenemang som går av stapeln en vecka senare. Man sku ju kunna tro att den stora texten “Back to Dansholmen” ganska klart och tydligt säger VAR dansen arrangeras, men alltid finns det något att marra om. Torkan kan visserligen övergå till en våt orkan, eftersom ett flertal fester ordnas i Tolkis under inkommande veckoslut – det blir tåkrympning i kvadrat, Åskars julfest och Sillvikjamboree. Den som njurar lamm hör, nej, nej, nej…  den som lever får se.   

Läste i tidningen att en pojke nästan blev under bilen i en farlig korsning strax utanför Tolkis gränser, nämligen i korsningen av Hermansövägen och Haikovägen. Jag har då aldrig stött på en farlig korsning, däremot nog på chaufförer som kör som dårar i korsningar där sikten är lika med noll. Invånarna i närheten av nämnda korsning borde göra som vissa i vår egen by, dvs. slå upp egna trafikmärken. På tre ställen i Tolkis finns det trafikmärken med texten “Lapsia tiellä, aja hitaasti”. Jag cyklade längs dessa tre vägar och såg inte ett enda barn. Inte på Kattsundsvägen, inte på Massavägen och inte på Vita linjen, ja inte ens i lekparken på Skallholmsvägen (eller Miljölinjen som en kommentator kallat vägen). Tyvärr kan väl inte skylten uppfattas som legitim eftersom den är skriven på endast femtio procent av kommunens officiella språk. Längre fram på Miljölinjen hittade jag dessutom en annan skylt med texten: “Työmaa alue, Pääsy Kielletty – Vanhemmat vastaavat lastensa vahingonteot – ilkivallasta ilmoitetaan poliisille!”. Jag vet inte om företagaren är förutseende eller inte, men med denna skylt garderar han sig för alla (eventuella) kommande problem. Vem månne lagar dessa skyltar? Kanske man borde skaffa en till sin egen gård?