TolkisToday

Det händelserika veckoslutet är förbi och sommarens sista weekend närmar sig. Tre storevenemang gick av stapeln under samma dag i Tolkis på lördagen 23 augusti. På sandplanen hade föreningen Porvoon Paintball Urheiljiat ordnat en färgkulekrigsturnering för gemene man och tävlingen lockade nio fyramannalag. Den sjätte upplagan av Tolkisolympiaden föranstaltades på grönområdet och ett tjugotal utklädda gladiatorer deltog. Bilder för personer med starkt hjärta finns till påseende här. Som i riktiga tävlingar resulterade olympiaden i smärre sjukledigheter. Segern i veckoslutets evenemangstävling går trots allt till Runebergskörens jubileum på Dansholmen med ett rekordstort matserveringsarrangemang. De cirka 300 gästerna fick avnjuta en flera rätters festmåltid uppe på danspaviljongen tillsammans med stora namn som Geir Rönning och Riko ”Zaza” Eklundh. Kökspersonalen jobbade ända till klockan sex på morgonen. Inkommande lördag avslutas Dansholmens sommarsäsong med San Marino och Linda och kokkobrasa ute på en flotte. Sedan är hösten här…       

Midsommaren 2008 förlöpte normalt i Tolkis. Traditionsenligt förekom några större hemmafester och förstås Dansholmens midsommarspektakel, som igen en gång samlade ett respektabelt antal dansare och andra kunder. Enligt polisrapporter skedde endast en incident i byn. Det var någon, antagligen i ett mer eller mindre omtumlat tillstånd,som parkerade sin bil på Svartsåvägen efter att ha plöjt diket några hundra meter och knäckt en telefonstolpe. Chauffören hade övergett sitt fordon. Tolkisborna firade alltså relativt lugnt och mindes hur det kan gå enligt den gamla traditionen: Lägg sju sorters brännvin i dig och titta ner i brunnen före du går och lägger dig – då kommer du att möta liemannen. 

När natten den är långer och brenkkut sitter i, 

tar Mamma mus och samlar hela dryckesskaran sin. 

Hon visar sen på brunnen: “Ni aktar er för den, 

så får vi allesammans fira johanni igen.” 

362 dagar till midsommaren 2009…

Det är tungt att tvingas ge ifrån sig något som betytt mycket för en. Familjen och hemmet är två saker som är mycket betydelsefulla och viktiga för både barn och vuxna. Att bli av med sitt hem är svårt för vem som helst. Nu ska fackföreningen i Tolkis sälja sitt hem, efter många häftiga diskussioner inom föreningen och inte minst efter en rad särgående åsikter. För vissa fackföreningsmedlemmar har Kuggen varit en central plats för rekreation och fest – för andra har den inte varit det. Samma varma känslor finns också bland dem som hyrt Kuggen. Generationsskiftet är tydligt, viljan att utföra talkoarbete är tynande och samhörighetskänslan i fråga om arbetsplats, hemort och föreningar är inte den samma som tidigare.
Kuggens historia är lång och fin. Självaste patron Eklöf använde området för mer eller mindre fuktiga utflykter och traditionen har fortsatt. Bodarna byggdes redan på 1800-talet, medan de större husen byggdes i början av 1900-talet. Strandbastun såg dagens ljus år 1974. Bastun gjorde att rekreationsområdet blev populärt och talrika grillfester har firats under solen och stjärnhimmeln. Nu lär det vara slut, för nu kan vem som helst lösa in Kuggen för 400 000 euro. Enligt försäljaren får man enligt gällande byggnadsplan endast reparera byggnaderna, men inte bygga nytt. Detta försvårar användningen, men kommer inte att stoppa försäljningen. Tyvärr kommer uthyrningen högst sannolikt att upphöra, eftersom det enorma försäljningspriset gör att ingen ideell aktör har råd att köpa området. Vad den nyrika fackföreningsavdelningen ska göra med sina pengar återstår att se.  
Försäljningsuppgifter finns på Aktia Fastighetsförmedlings hemsida (fritidsbostäder). Rest In Peace.

Alla har väl hört talas om Lilla Moskva? Men nu har vi dessutom ett lilla Tolkis i stil med Little Italy på Manhattan eller China Town i ett flertal metropoler. Jag talar naturligtvis om Jakes kaffevagn på Borgå torg, dit gamla och nuvarande tolkisbor brukar samla sig för att dricka kaffe och tala skit. Kaffevagnen öppnade i går, vi ses där!          

Internet är full av olika diskussionsforum och chatsidor. En av de populäraste i Finland är suomi24. Dags att ta en titt på vad folk skrivit om Tolkis. Vi testar namnet på det andra inhemska, så att våra enspråkiga vänners åsikter också beaktas. Intressant nog dyker vissa evighetsfrågor upp. I november 2005 blossade en diskussion om nya tolkisbor upp. Så här står det i det första inlägget: Kuka on uustolkkislainen ja kuka vanha? Kauanko täytyy asua ettei enää ole “uustolkkislainen”? 5, 10, 20 vai 30 v? Täytyykö osata ruotsia? Detta inlägg får inte så oväntat flera språkpolitiska svar. Böörde svarar [fri översättning]: Ju snabbare svenskan försvinner från Finland, desto bättre. I följande inlägg nämns inte Tolkis överhuvudtaget, men i det sista svaret säger någon anonym fiffikus: ”Det finns inget längre något Tolkis, efter kommunsammanslagningen blev Tolkis en del av Borgå, så nu är alla borgåbor.” Ahaa, före år 1997 var Tolkis alltså en självständig kommun. Denna fråga är tydligen helt för stor för att diskuteras på några rader på webben.  

 En har frågat hurdant område Tolkis är att bo i, men får inget svar. Frågan är ju i och för sig retorisk för oss redan frälsta.  I diskussioner om Kamppulas fascinerande förortsstämpel tas Tolkis, Hammars och Estbacka upp som lugna och uppskattade motsatser.  På ett annat ställe tycker en skribent att sågen luktar och att Tolkis idrottsplan är ”ruti”, men vi får väl skylla på dålig uppfostran eller miljöförstörelse på den tidigare hemorten inom ringen.
Texten från 1.1.2007 är en goding [Fri översättning]: ”Nu är det nu prrrkele att Tolkis Pubs kunder inte hittar wc:n i baren, utan skall komma och pissa på andras gårdar. Int´är det roligt när småbarn skall leka i andra pisspottar. Det här har vi sett för många gånger. Det här är ett bostadsområde hej”. Urin på fel ställen är inte roligt, men en pub är en pub. Trots att vi tolkisbor är en aning originella, beter vi oss ändå lika som många andra som kommer ut från baren i ett rört tillstånd. Alternativen är två – de egna byxorna eller närmaste snöhög/träd/sten. Jag tror inte att detta fenomen är obekant för bargrannar i Borgå centrum, Stockholm eller Ulan Bator. Frågan är väl snarare hur stor reklamskylt en bar skall ha för att grannarna inte skall bli överraskade av att kunderna talar högljutt, har roligt, dricker öl, röker tobak och annat som ju hör till kroglivet.  - - - PRO TB 4EVER              

Kulturredaktionen har äntligen läst lite riktig litteratur. Finlandiapristagaren Westös bok ”Där vi en gång gått” handlar om en bunt helsingforsare och deras liv efter inbördeskriget. Efter en närmast oändlig uppräkning av finlandssvenska namn har författaren också tid att gå lite mer ingående in i vissa livsöden. Vissa sidor är som tagna ur vita sidorna i huvudstadens tjocka tegelsten till telefonkatalog. T.ex. på sidan 85 finns inte mindre än aderton namn. Mot slutet blir verket inte sämre, så vi kan bra ge tre fabrikspipor av fem möjliga.
Orsaken till att detta skrivs här är att också Tolkis tas upp i boken på ett hörn.  Det är nämligen så att Tolkis kommer fram i en mening: ”En av Sibbogardisterna var fotografiagent till yrket och hade vid flera tillfällen skaffat kunder från Sibbo och Tolkis”.  Där hade vi det igen – orden [röd]gardist och Tolkis i en och samma mening.  Intresse- och sanningsfaktorn är hög, men originaliteten desto lägre.         

Nu finns listan på danser under sommaren 2008 på nätet (www.dansholmen.fi). Redan nu kan man förutspå att brandkårens 110-årsefest med den efterföljande dansen blir en succé. Då kommer nämligen fyra 60-talsband att uppträda och på så sätt äntligen låta danspubliken återuppleva ”rautalankastämningen”. Också för övrigt ser spelplanen mycket bra ut – åländska Högtryck får igen underhålla midsommarpubliken och de finlandssvenska orkestrarna Roxie, Nilzons och San Marino & Linda har som bekant en hel del lyssnare i Östra Nyland. Med stor sannolikhet ser vi dessutom Charles Plogman och Tommys, vilka blivit mycket stora på finskt håll.