TolkisToday

Tidningen Vartti vet berätta att Tolken Henrik var upphovsmannen till det skönklingande namnet Tolkis. Detta sväljer vi inte otuggat, utan kollar upp saken i diverse källor. Visserligen finns det nedtecknat att en tolk vid namn Hendrick Tolk eventuellt bott på Kåpseäng i Svartså. Det besynnerliga är att denna Tolk enligt tidigare dokument hette Tåcks, så kanske vår by egentligen borde heta Tåcksis. Skämt å sido, inga entydiga bevis på denna teori existerar. Andra härledningar som nämnts är bl.a. att ordet tolka i vissa dialekter betyder kila eller kil. Med god fantasi kan man ju uppifrån se Tolkis som en kil, men detta fågelperspektiv lär ha varit ganska svårt att förverkliga på 1500-talet då orten fick sitt namn. Ännu mer osannolikt blir det eftersom nuvarande Tolkislandet för femhundra år sedan var flera separata öar och ingen enhetlig kil. Ännu ett fenomelt försök till förklaring finns, nämligen att det tidigare fanns många hästar i trakten (därav namnet Hästön) och att körkarlen kallades för tolk. Nåja, när vi nu håller på med fiktion kan jag ju säga att det var fråga om en estnisk tolk som kom gående över isen… Ortnamnsetymologin har under den senaste tiden tagit närmast löjliga former i några finlandssvenska tidningar, så det är bäst att sluta här. Namnet är Tolkis, fråga inte varför. 

Namnproblematiken har igen tagits upp i Böblä. Det började med Engelsparken, som egentligen borde heta Engelparken eller August Eklöfs park enligt vissa debattörer. En förståsigpåare konstaterade att parken kunde vara en fortsättning till Runebergsparken (obs! inte Runebergparken) som egentligen heter Runebergsesplanaden enligt stadens främsta etymolog. Den trubbigaste pennan i penalen konstaterade att vad har Engel egentligen gjort för Borgå?

Förslaget om industrinmagnaten Eklöfs park är intressant, dock inte orginell, eftersom vi har August Eklöfs väg i Tolkis. På samma sätt som Edelfeldts namn nu tagits till den finska storskolan i Näse (Eedeveltin koulu), ska nu Eklöfs namn återanvändas inne i staden. Det krävs säkert en dyr konsult eller flera års kommittéarbete för att lösa denna utomordentligt livsviktiga frågan. Men frågan återstår, vad ska parken heta?      

Det är tungt att tvingas ge ifrån sig något som betytt mycket för en. Familjen och hemmet är två saker som är mycket betydelsefulla och viktiga för både barn och vuxna. Att bli av med sitt hem är svårt för vem som helst. Nu ska fackföreningen i Tolkis sälja sitt hem, efter många häftiga diskussioner inom föreningen och inte minst efter en rad särgående åsikter. För vissa fackföreningsmedlemmar har Kuggen varit en central plats för rekreation och fest – för andra har den inte varit det. Samma varma känslor finns också bland dem som hyrt Kuggen. Generationsskiftet är tydligt, viljan att utföra talkoarbete är tynande och samhörighetskänslan i fråga om arbetsplats, hemort och föreningar är inte den samma som tidigare.
Kuggens historia är lång och fin. Självaste patron Eklöf använde området för mer eller mindre fuktiga utflykter och traditionen har fortsatt. Bodarna byggdes redan på 1800-talet, medan de större husen byggdes i början av 1900-talet. Strandbastun såg dagens ljus år 1974. Bastun gjorde att rekreationsområdet blev populärt och talrika grillfester har firats under solen och stjärnhimmeln. Nu lär det vara slut, för nu kan vem som helst lösa in Kuggen för 400 000 euro. Enligt försäljaren får man enligt gällande byggnadsplan endast reparera byggnaderna, men inte bygga nytt. Detta försvårar användningen, men kommer inte att stoppa försäljningen. Tyvärr kommer uthyrningen högst sannolikt att upphöra, eftersom det enorma försäljningspriset gör att ingen ideell aktör har råd att köpa området. Vad den nyrika fackföreningsavdelningen ska göra med sina pengar återstår att se.  
Försäljningsuppgifter finns på Aktia Fastighetsförmedlings hemsida (fritidsbostäder). Rest In Peace.

Förr i tiden kallades Tolkis för Lilla Moskva. Tack vare eller på grund av den starka industrin på orten var också arbetarrörelsen stark och ortens arbetarförening är redan över hundra år gammal. Också fackföreningsverksamheten var starkt politiserad och inom vänstern fanns det starka meningsskiljaktigheter mellan reformistiska socialdemokrater och mer hårdförda kommunister. Arbetarnas gemensamma kamp mot borgarna nådde i Tolkis sin kulmen i hemskheterna år 1918 med politiska mord, övertagandet av ortens industri, tvångsinternering, fångläger och den långsamma försoningen. Inbördeskrigets skugga märktes länge i Tolkis, inte minst i föreningslivet med bl.a. dubbla idrottsföreningar enligt politisk linjedragning. Arbetarnas politiska vilja var stark, vilket märktes i hög röstningsiver och inte minst i många socialdemokratiska kommunalpolitiker.
Hur ser det ut idag? En granskning av de senaste partivalen under år 2003-2007 (kommunalval, riksdagsval och EU-val) visar att politiseringen håller i sig i viss mån. Presidentvalen lämnas i detta fall bort eftersom de i större grad handlar om ett polariserat personval och dessutom ställer inte alla partier upp egna kandidater vilket försvårar jämförelsen. På basis av de fyra val som granskningen omfattar kan man säga att valdeltagandet fortfarande är högt i Tolkis (64,9 %) – hela 5,4 procentenheter högre än i hela kommunen Borgå! Däremot kan man nog inte längre tala om lilla Moskva. Både socialdemokraterna och vänsterförbundet är lika populära i Tolkis som i resten av Borgå - tre av tio tolkisbor röstar på vänstern. Den stora skillnaden gäller SFP. Tolkis kan idag klassas som lilla Nagu eller lilla Korsholm (…två starka SFP-kommuner), för folkpartiet har fått hela tio procentenheter fler röster i Tolkis än i hela hemkommunen – fyra av tio tolkisbor röstar på SFP. Samtliga övriga partier får mindre stöd i Tolkis än i hela Borgå, däribland de nationellt stora Centern (-3,6 procentenheter), Samlingspartiet (-2,6) och De Gröna (-1,0). I all enkelhet kan man ändå säga att två av tio tolkisbor röstar på samlingspartiet eller de gröna, medan en av tio röstar på något annat parti (centern, sannfinländarna, kristliga eller ännu mindre grupperingar). Sammanfattningsvis:
4/10 SFP
3/10 SDP & VF
2/10 SAML & GRÖNA
1/10 ÖVRIGA
Hur tror du att det går i kommunalvalet i höst? Det enda som är klart att dåliga politiker i regel blir valda för att ännu sämre medborgare låter bli att rösta.  Någon gammal grek sa att den som inte intresserar sig för politik låter sig styras av dårar. Så alla till allaktivitetshuset på söndag 26.10.2008 för att rösta! Tolkis ska bli det röstningsområde i Borgå som har det högsta valdeltagandet.     

Nåja, nu har Tolkis Today hållit en kort vintersemester för att kunna ta del av jubileumsarrangemangen inom ortens äldsta förening. För att veta vem vi är och var vi kommer ifrån är det skäl att känna till sin historia. Detta gäller även omvänt – i vissa fall lär historian oss att efterapa något vi inte är, men desperat vill bli. Mitt favoritcitat av Oscar Wilde (ja, det finns flera) är: ”De gamla historikerna gav oss nöjsam fiktion i form av fakta. De moderna romanförfattarna presenterar tråkiga fakta förklädda till fiktion.”
 
I denna anda är det alltså skäl att avsluta historikprojekten med att ännu en gång gå tillbaka till ursprungskrafterna och urberättelserna. Tolkis Today uppmanar alla att bekanta sig med ortens historia i form av några enkla litterära alster. Vissa onda tungor vill ju förknippa Tolkis historia med subtila verk som röda boken av broder Mao, den gudomliga komedin av Dante eller den opublicerade trilogin ”Matti i fabriksrök och spränningsdamm”. Nej, nu menar jag följande klassiker inom genren ”Tolkishistoria”:
 
Helsing Alf-Erik:”En förening och dess röda hus” (Tolkis 1997)
Holmström Johnny: ”Tolkis Bollklubb 50 år” (Borgå 2006)
Holmström Johnny: ”Ett brinnande intresse” (Borgå 2008)
Lönnqvist Bo m.fl.: ”Industrisamhälle och arbetarkultur” (Helsingfors 1997)
Sandström Stig: ”Minnen från ett Tolkis som försvunnit” (Borgå 2003)
Selén Göran ”Festskrift till Tolkis FBK:s 100-årsjubileum” (Borgå 1998)
Tolkis Gillet rf: ”Tolkis i ord och bild” (Lovisa 1997)
Tolkis Gillet rf: ”Tolkis i ord och bild II” (Lovisa 1998)
Tolkis Gillet rf: ”Tolkis i ord och bild III” (Lovisa 2002) samt Welin & Holm: “Tolkishistorier” (Lovisa 1995)

Låna dessa böcker på biblioteket eller ännu hellre köp dem (därvia understöder du respektive publicerande förening). Nöjsam fiktion i form av fakta utlovas. Nu är det dags att börja bevaka mer aktuella ärenden. Historien är vetenskapen om det som inte inträffar två gånger 

Några av våra kommunpolitiker i Tolkis har nu definitivt bestämt sig för att hoppa av, men i stället har vi fått en ny förmåga. En matematiker från Tolkis har nämligen valts till ordförande för samlingspartiets lokala avdelning i Borgå och den nyvalda ordföranden kom fram med sina idéer i den finskspråkiga dagstidningen under veckoslutet. Där berättar han om sina synpunkter på vissa eventuella byggnadsprojekt i staden och konstaterar att vissa är lika utopistiska som en rymdstation på Mars eller en taxicentral i Tolkis!
   
Det är ju ett angeläget problem som tas upp, men med lite bättre historiekunskaper kan man enkelt konstatera att Tolkis för tio år sedan hade inte bara en, utan två taxicentraler. Då talar jag naturligtvis om de legendariska chaufförerna Kurre och Ole och i synnerhet deras äkta hälfter som fick ta emot mina och många andras nattliga samtal. Den sociala gemenskapen var också mycket fungerande, eftersom man i taxin på väg till eller från nattlivet i centrum kunde fråga var alla vänner finns. Uppriktiga försök att bibehålla denna service gjorde vi ju nog, för det var ju inte en eller två gånger som vi turvis åkte hem med taxin från staden med tjugo minuters mellanrum. Näringslivspartiet borde jobba för att närservicen fortsättningsvis är fungerande – men likt rymdstationen kan det nog vara utopi.

Då har då Stora Enso börjat stänga pappersfabriker i Finland och hotar att stänga flera industriverk. Sågarbetarna i Tolkis sympatiserade med de uppsagda företagsbröderna genom att strejka på fredagen – dels för att protestera mot stängningen och dels mot den egna permitteringen. Huvudförtroendeman Johansson påpekade ändå i Böblä att Tolkis såg hade klarat sig lindrigt. Marknaden applåderade stängningsnyheten och Stora Ensos aktiekurs vände brant uppåt, efter att ha legat på årets bottennivå. Snikenheten har verkligen inga gränser…
Intressant var att man i Helsingin Sanomat hade låtit företagets anställda kommentera ärendet och där sade en person att då industripatronerna drev fabrikerna var situationen bättre och man brydde om sin personal. I Tolkis hade vi också en egen industripatron och hans imperium var en tid mycket expansivt och framgångsrikt. Men det är hundra år sedan! Har man så gamla anställda är det nog dags att ge dem foten! Skämt å sido, men det var bättre förr…     

En höstpromenad i byn fick mig att tänka på vägnamn, så det blev att göra lite etymologisk forskning. Den redan nämnda sökfunktionen på Itellas webbsida visade sig vara ett behändigt hjälpmedel. Enligt sökning på postnummer 06750 hittades 74 vägar, gränder eller stigar. Av dessa valde jag bort de som inte finns i byn enligt definitionen i föregående inlägg. Dit rök elva vägar. Dessutom räknade jag bort sex gränder som har samma namn som dess huvudväg (Bassängstigen, Massagränd, Petisstigen, Propsgränd, Vallgränd, Veckelgränd). Kvar blev alltså 57 vägar.

Vägarna kan indelas i tre huvudsakliga grupper enligt tema. Till först tar vi den enklaste gruppen, dvs. naturgruppen. I denna grupp finns bl.a. fyra träd (ek, hängbjörk, lärkträd och lönn) och fyra frukter (äpple, plommon, päron och körsbär).  Den andra gruppen omfattar namn som hänvisar till ett geografiskt område eller en plats i byn (t.ex. Skallholmsvägen, Kattsundsvägen, Petisvägen). Många av dessa områdesnamn används inte längre, eftersom områdena byggts ut och inte längre ser ut som tidigare (t.ex. Galtkärrsvägen, Kupsängsvägen, Veckelkärrsvägen). Hit räknas också de vägar som leder till byar eller platser utanför Tolkis (t.ex. Drägsbyvägen, Svartsåvägen).
Den tredje och sista gruppen är den mest intressanta, för i denna har namnen en historisk förklaring och förtjänar därför en noggrannare granskning i alfabetisk ordning:
August Eklöfs väg – AE var en nyckelperson för den industriella utvecklingen i Tolkis under slutet av 1800-talet
Bombgränd – under andra världskriget fälldes en bomb i närheten av denna väg
Brandmannavägen – Borgå landskommuns f.d. brandchef bor på denna väg
Fredsbovägen – en fastighet på vägen heter Fredsbo, där bodde tidigare en synskadad krigsveteran
Jordkällarvägen – i närheten fanns tidigare bostadsområdets gemensamma jordkällare
Jordvallsvägen – jordvallen från Tolkis till Sillvik byggdes på 1930-talet
Kampvägen - Arbetarföreningens hus finns här, politisk kamp särskilt under åren 1917-1918
Kanalavägen – Kanala var namnet på firmans ungmöshem
Kukkolavägen – Kukkola var namnet på firmans ungkarlshem
Kurrevägen – namnet hänvisar till byns taxichaufför som tidigare bodde på vägen
Massavägen – hänvisar till cellulosamassa
Nabogränd – med nabo menas i detta fall en estnisk granne, eftersom det tidigare bodde estländare på denna väg
Propsvägen – props är trätyp inom såg- och cellulosaindustrin
Slanggränd – se Brandmannavägen
Sotarevägen – byns tidigare sotare bodde vid denna väg
Sågstigen – Tolkis såg
Tjänstemannavägen – längs denna väg byggde firman hus för sina tjänstemän
Tvättbjörnsvägen - Tvättbjörnen var en anläggning som användes i processen för cellulosaframställning
Vallvägen – se Jordvallsvägen
Vita linjen – firman började bygga de kännetecknande vita husen på 1920-talet
Enligt denna gruppering finns det 17 vägar i naturgruppen, 18 vägar i områdesgruppen och 21 vägar i historiska gruppen. Den enda vägen jag inte hittat någon förklaring till är Sofievägen. Vet någon av er varifrån Sofievägen fått sitt namn? 

En uppmärksam läsare har kontaktat redaktionen och poängterat att inlägget om björnen innehöll ett fel. Enligt läsaren är Svartså inte vår grannby, utan byn med stort B och att Tolkis inte överhuvudtaget är en by. Denna kvistiga fråga kräver en liten undersökning.

- Vad är en by? Ett flertal förklaringar kan hittas, men i all enkelhet kan man säga att man i de skandinaviska länderna använt ordet för att beskriva ett litet samhälle eller ett område med sammanhängande hustomter. Ibland har man använt ordet landsby, som en mindre motsvarighet till stad.  En samlingsterm för alla mänskliga bosättningar (allt från den minsta byn till den största staden) är ort.
 

- Vem säger att Tolkis inte är en by? Enligt byggnadstillsynsmyndigheterna finns alla fastigheter i Tolkis i en by som heter Svartså. Detta gäller inte enbart Tolkis, utan också t.ex. det område vi kallar Ölstens. Detta är en historisk kvarleva.  
 

- Vilka är Tolkis geografiska gränser? Det egentliga Tolkislandet gränsar ju till vattenområden i tre väderstreck, nämligen Sillvik och Svartbäckfjärden i väst, Kuggsund i söder samt Kodderviken och Emsalöfjärden i öst. Det egentliga problemet är alltså var den norra gränsen skall dras och vilka kringliggande områden som kan tänkas höra till denna naturliga halvö.  
 

- Vem säger att Tolkis är en by? Itella (f.d. Posten) hävdar att Svartså inte finns, men däremot finns nog en postanstalt som heter Tolkis. En sökning på vilka vägar som hör till området ger ett område av följande storlek. Detta område verkar vara lite för stort med tanke på vår tidigare definition av ordet by, dvs. sammanhängande hustomter. Vägverket har en annan definition. Skyltarna med texten ”Tolkkinen – Tolkis” hittar du på följande ställen på kartan (märkta med ljusröda punkter), vilket ju gör området betydligt mindre. Dessutom uppfyller Tolkis den definition på ordet by som gavs tidigare.  
 

- Var finns byn Tolkis? Vägverkets område bör förstoras en aning, men Itellas område är på tok för stort. Sillvik tvångsannekteras med hänvisning till rådande vägförbindelser (Sillviksvägen och Jordvallsvägen) och närheten till Tolkis såg. Den norra gränsen flyttas lite norrut, till Drägsbykorsningen. Inom detta område finns mestadels sammanhängande hustomter (förutom södra Tolkislandet) och således ser BYN TOLKIS ut så här (inom de gula gränserna).