TolkisToday

När man kör i mörkret från Drägsbykorsningen mot Tolkis möts man av tiotals vägskyltar vars reflex lyser upp vägkanterna som ett flygfält. Det har kanske gått lite för långt när ett övergångsställe ska ha sex skyltar och ytterligare några pilar som visar att man ska köra på högra sidan av refugen även på Tolkisvägen. Utöver dessa vanliga vägskyltar har vi också flera inofficiella skyltar i Tolkis. Här kommer topp tre, eller favorit i repris:
(3) En given klassiker är naturligtvis Tolkis Pubs reklamskylt invid Tolkisvägen. Pizza och A-rättigheter och öppet alla dagar, behövs det något mer?
(2) ”Lapsia tiellä, aja hitaasti” – står det på Massavägen. Mycket bra, men ska man inte alltid köra sakta på småvägar. Dessutom har jag inte på flera år sett barn leka på vare sig Massavägen eller Vita linjen, där en motsvarande skylt finns.
(1) Min personliga favorit finns på Skallholmsvägen: ”Työmaa alue, Pääsy kielletty, Vanhemmat vastaavat lastensa vahingonteot, ilkivallasta ilmoitetaan aina poliisille”. Den här har allt, allt från skrivfel till att föräldrarna får stå för barnens skadegörelse (vilket enligt lag stämmer enbart i vissa fall).  
Finns det flera godbitar?

Kuggen är alltså en gång för alla såld och enligt hörsägen lär det vara en Emsalöbo som invaderat området. Gjorde en sista fältstudie till Kuggen och konstaterade att den nya ägaren redan gjort sig hemmastadd med att bl.a. fälla träd, bränna upp gamla möbler, samla gammalt skräp på hög och hämta en ansenlig mängd elektronik till alla byggnader. Nåja, han får väl göra vad han vill. Är det ödets ironi eller något annat, men förra veckan visste tidningen berätta att den sista invånaren i huset i Kuggen slutat röka. F.d. gårdskarlsfrun behövde alltså inte uppleva skövlingen av sitt forna hemställe. Vila i frid, både hon och Kuggen.        
Bloggens ettårsjubileum till ära försöker jag börja lägga in bilder från Tolkis. Här kommer de första, givetvis från Kuggen:  

TolkisToday fyller ett år och vi kan blicka tillbaka på tolv händelserika månader. Dramatik har vi fått uppleva i och med liket i Kräkelsundet, oljeskyddscentralens metamorfos till oljedepå och försäljningen av bastun i Kuggen. Permitteringarna på sågen och den oklara framtiden har varit och är källor till osäkerhet. Även i fortsättningen kommer det säkerligen att hända saker som förtjänar att bli kommenterade på bloggen. Inte minst kommer kommunalvalet och Stora Ensos framtida planer att vara stora frågor inom de närmaste månaderna.
Det bästa med denna blogg är de kommentarer Ni, bästa läsare, bidrar med. I detta skede måste jag rikta ett särskilt tack till Gammal Tolkisbo för de långa och förtjänstfulla utredningar och kompletteringar hon eller han skrivit in. Fortsätt med det! För klarhetens skull måste jag ju säga att man kan och får kommentera anonymt. Ni kan t.ex. börja med att skriva in ett anonymt svar till denna bloggtext…        

I den senaste omröstningen har Ni bästa läsare tagit ställning i frågan om Kuggens och Sågens framtid ett år framåt i tiden. Tyvärr kan jag redan nu meddela att majoriteten av er (58 %) hade fel – fackavdelningen äger inte Kuggen längre. Trots ett realisationspris kan fackavdelningen nu med mycket stor sannolikhet titulera sig som den kapitalstarkaste föreningen i byn. Den centrala frågan i fallet lyder: Vad ska fackavdelningen göra med alla pengar? Denna fråga är säkerligen starkt förknippad med den andra omröstningsfrågan, dvs. vad händer med sågen? Stora Ensos ledning har lovat att i september berätta för oss hur det går och i värsta fall kallar galgen på samma sätt som i Kemijärvi. Ifall sågens portar stängs, ställs fackavdelningens plötsliga kassaflöde i nytt ljus. Behövs det en fackavdelning utan en såg? Säkerligen inte, men hur fördelas avdelningens pengar ifall både sågen och avdelningen läggs ner? Enligt majoriteten av er (också 58 %) kommer dock Stora Enso fortsättningsvis att finnas kvar i Tolkis om ett år. Vi får se hur det går. 

Nu ställs olika sammanslutningar inför ett svårt problem i Tolkis. Var ska ungdomen, rinkbandyspelarna, sågens servicegäng och andra grupper ordna sina traditionella bastukvällar? Det finns alltså ett behov av en bastu som kan hyras för dessa ändamål och som (helst) också ligger lite avsides för att inte störa grannarna. Visserligen har ju Tolkislandetin Asukasyhdistys en bastu på Skallholmen (dock utan dusch) och så finns det ju en flytande bastu i Kodderviken, men antagligen ska man vara medlem i föreningen för att få använda dessa faciliteter. Andra potentiella aktörer är Hercules som bygger en ny bastustuga i Sillvikskogen eller kanske brandkåren eller bollklubben kunde spika upp en bastu någonstans i Tolkis?

Det händelserika veckoslutet är förbi och sommarens sista weekend närmar sig. Tre storevenemang gick av stapeln under samma dag i Tolkis på lördagen 23 augusti. På sandplanen hade föreningen Porvoon Paintball Urheiljiat ordnat en färgkulekrigsturnering för gemene man och tävlingen lockade nio fyramannalag. Den sjätte upplagan av Tolkisolympiaden föranstaltades på grönområdet och ett tjugotal utklädda gladiatorer deltog. Bilder för personer med starkt hjärta finns till påseende här. Som i riktiga tävlingar resulterade olympiaden i smärre sjukledigheter. Segern i veckoslutets evenemangstävling går trots allt till Runebergskörens jubileum på Dansholmen med ett rekordstort matserveringsarrangemang. De cirka 300 gästerna fick avnjuta en flera rätters festmåltid uppe på danspaviljongen tillsammans med stora namn som Geir Rönning och Riko ”Zaza” Eklundh. Kökspersonalen jobbade ända till klockan sex på morgonen. Inkommande lördag avslutas Dansholmens sommarsäsong med San Marino och Linda och kokkobrasa ute på en flotte. Sedan är hösten här…       

Alla såpbubblor spricker, så också bostadsbubblan i Finland, i Borgå och i Tolkis. Bara i vår by finns det just nu flera fastigheter som redan en längre tid varit till salu, men de fullständigt absurda och orealistiska priserna håller köparna borta. Den som har tid kan visserligen vänta med försäljningen och hålla priset högt, men det vanliga är att sänka priset med t.o.m. 10-20 % åt gången. Det synligaste beviset på att bubblan spruckit finns längs August Eklöfs väg. Ett lindrigare exempel finns i f.d. Kodderviksbutiken, där slantarna tycks ha tagit slut mitt i målantalkot. Ännu värre är det i korsningen av AE-vägen och Veckelkärrsvägen. De två husen som byggs där har varit halvfärdiga i långa tider och gården ser ut som en avstjälpningsplats. Byggnadsmaterialet har förvarats utomhus under en presenning i över ett är. Byggplatsen följer säkert inte bestämmelserna om snygghet eller säkerhet, men ingen har väl gjort en anmälan till byggnadstillsynen eller räddningstjänsten (…ännu). Trots detta bor det redan en invånare i huset. Genom fönstret kan man nämligen se en blågul papegoja sittande i en bur inne i huset. Borde man ringa veterinärmyndigheterna?

Statens, ministeriernas och kommunernas budgetmangling pågår som bäst. Det verkar som om UtredarKari på miljöministeriet äntligen fått ge sig (kolla bloggen från 25.1.2008) och därför föreslår miljöministeriet att oljeskyddscentret ska placeras i (ta, tada, daaaa) TOLKIS. Helt klappat och klart är detta naturligtvis inte, utan regeringen ska fatta det slutliga beslutet om två veckor. Det nya centret ska underlyda Finlands miljöcentral och det intressanta är att miljöcentralen starkt var för att centret ska byggas i Sandhamn. Kanske de kommande tre arbetsplatserna vid centret redan delats ut bland personalen på miljöcentralen och ingen av dem ville få längre arbetsväg?
Västra sidan av Tolkislandet har varit ett hett ämne redan en längre tid. På 1990-talet ville dåvarande kommundirektören i Borgå lk placera en passagerarhamn där. Detta projekt föll givetvis på interna politiska stridigheter, på samma sätt som projekten med t.ex. Mumindalen och Naturhistoriska muséet. Sedan ville det lokala oljebekämpningsbolaget vara med om att bygga ett modernt och dynamiskt beredskapscenter i aktiebolagsform och staden hakade på och flyttade bort ett helt berg till nipparnas stora förtret. Den politiska manglingen var igen olidligt långsam och med UtredarKari som fanbärare stoppades också denna idé. Höblä skriver det nätt så här: ”Tidigare tänkte man driva centret genom ett aktiebolag, men de planerna frångicks då myndigheterna fann det besvärligt att Borgåföretaget Lamor är marknadsledande inom oljebekämpning”. Oljebekämpningsbolaget miste intresset och UtredarKari började sikta på att flytta det nu statliga centret till Helsingfors. Nu hade Borgå stad ett färdigt område men ingen center, medan UtredarKari hade ett center men inget område. Chefredaktören för Vartti hann redan föreslå att man ska flytta Malms flygfälts helikopterverksamhet till Tolkis, men likt Backasflygfältet kan den idén stuvas dit solen inte lyser. Vem orkar höra på surrande helikoptrar eller flygplan hela tiden? Efter häftiga diskussioner vill alltså miljöministeriet inte vara marknadsledande i idioti och föreslår därför att centret trots allt ska placeras i Tolkis. Det dynamiska aktiebolagscentret med uppskattningsvis 30 arbetsplatser har nu dessvärre förvandlats till ett statligt centret med tre anställda. När byggstarten sker vet ingen.
Denna utveckling är bevis på två saker. (1) Det statliga och kommunala är inte redo att på ett modernt och ändamålsenligt sätt genomföra stora myndighetsprojekt i nära samarbete med näringslivet. Den vackra idén om Public-private partnership finns med i alla fina verksamhetsprogram, men då det kommer till kritan stiger de byråkratiska hindren och avundsjukan fram. Visserligen ska upphandlingen av dylika tjänster ske genom anbudsförfarande, men i specialistbranscher som denna är det uppenbart hur utfallet skulle bli. (2) Inom det kommunala i Borgå finns en benägenhet att måla upp de mest fantastiska visioner om än det ena eller det andra, men i slutändan blir det ingenting eller en kraftigt nedbantad slutprodukt. Det verkar som om pådrivarna överskattar sin förmåga att dra i rätta snören och resten fördärvas med politiskt groll.  
Nu hjälper det inte att ta till snöret, utan det ska det blickas framåt. Kanske miljöcentralen överraskar oss alla med nya och fantastiska planer. Varje ny arbetsplats på det bortsprängda området är i detta läge ett plus, även om de besätts av byråkrater från ministeriet.

Fallet med Tallborgs Liisa, dvs. kvinnan som hittades i strandvattnet i Kräkelsundet, är löst. I sina utredningar har Centralkriminalpolisen kommit fram till att en väninna tagit livet av Liisa någonstans i H:fors och sedan kört liket till Tolkis och dumpat henne i sjön. Kopplingen till Tolkis har fortfarande inte berättats, men naturligtvis kan det handla om ren tillfällighet. Hur som helst, tack till CKP (nästan CSI) för att detta!
Ett tack ska vi också ge till superdetektiven Columbo-Lefa på Borgåpolisen, som hävde ur sig att liket kan ha hamnat i vattnet under en dans på Dansholmen och därifrån flutit vidare till Tallborg. Den teorin var lika sannolik som att Keskisalo vinner 3000 meter hinder i OS, dvs. försvinnande nära noll. Tack Columbo-Lefa att du svartmålade byns dansplats. Tack Columbo-Lefa att du, till skillnad från Keskisalo, inte har försökt förklara din tabbe med några löjliga argument. Tack Columbo-Lefa att du inte bett om ursäkt, för då skulle du medge att du hade fel och därmed skulle förlitan på polisen sjunka. Summa summarum, tack Columbo-Lefa att vi får fortsätta sova lugnt på natten.  

Juli blev augusti och då började det hända. En misstänkt är nu inburad för mordet på Liisa - Tyttö tehtaan varjoista, som egentligen hette någonting helt annat. Platsen där liket dumpades var ganska väl vald, vilket tyder på att mördaren kände till platsen eller också hade god tur. Det senare alternativet är dock bortstruket eftersom den troliga mördaren redan skakar galler. Fastän fyndplatsen ligger ganska nära den livligt trafikerade Tolkisvägen, är det ganska osannolikt att s.a.s. ertappas med brallorna nere, eftersom sommargäster och andra trafikanter vanligtvis fräser förbi med lite mer i glaset än tillåtna 80 km/h. Med de uppdragna skrotbåtarna som skydd kan man gott och väl ha livet av flera människor utan att förbipasserande observerar en. Denna ansenliga skrotsamling kallade vår finskspråkiga lokaltidning förresten för Tolkis hamn. Kanske deras nya chefredaktör får fason på lokalkännedomen även om han kommer från Sibbo och, ännu värre, jobbat sexton år för Iltalehti.   

På fredagen sprutade Borgå Energis kraftverk i Tolkis ut sot, som spred sig till Kattsundet och båtbryggan där. Snabbt som blixten informerade Borgå Energi båtägarna och konstaterade att företaget står för rengöringskostnaderna. Så nu ska alla ni som vill ha pengar och har glömt att tvätta båten i sommar kontakta Energis kundtjänst, tfn 019-6614 230. 

Apråpå blixt, så drog sommarens häftigaste åskväder över byn på fredag eftermiddag och kväll. Åskån gjorde att Tolkis FBK fick rycka ut hela fyra gånger under kvällens lopp. Hagelskurarna hade en för våra förhållande infernalisk intensitet och de upp tilll tre centimeter stora haglen lär har torpederat en del bilar som olyckliga ägare lämnat stående utanför garaget.

I kväll är det dans på Dansholmen, kanske superpolisen finns på plats för att leta efter ytterligare misstänkta personer…     

Ett kvinnligt lik har hittats på lördagen i Tallborg eller Kräkelsundet. Polisen har inte ännu kunnat identifiera kroppen, men ringarna på likets fingrar berättar om att hon högst antagligen hette Liisa och eventuellt var gift med en Tapio. Det är ovanligt att polisen går ut med dylika uppgifter. Ganska ovanligt är det också att polisen spekulerar om hur dödsfallet skett. I Böblä uttalar sig nämligen en kommissarie eller något att det var ju dans på Dansholmen för en vecka sedan och att liket mycket kan ha flutit iväg därifrån. Inte direkt några CSI-metoder här inte, men ibland är ju sanningen mer mystisk än fiktion. Eller hur var det som bandet Bad Religion sjöng?