TolkisToday

Danssäsongen på Dansholmen börjar i morgon lördag 7 juni. Som vanligt kommer sommarveckosluten att fyllas med evenemang av varierande slag i Borgånejden och inte heller detta år har arrangörerna lyckats med att synkronisera sina kalendrar. Bl.a. får Dansholmens öppningsdans konkurrera med evenemanget Osla Live i Stadsparken i Borgå. Brandkårens årsfest i juli tävlar om kunder med bl.a. Tirmo Blues och Emsalö Music Festival. Vår omröstning visade att det ändå finns ett bastant intresse för Dansholmen, eftersom nästan hälften av svararna (45 %) ska besöka platsen en eller två gånger och hela 36 % tre eller fyra gånger.  Endast 18 % av svararna ska inte ta sig till Dansholmen överhuvudtaget. Det populära dansprogrammet på teve har visat att man inte behöver kunna dansa för att ta ett varv på parketten, så modigt med bara. Vid behov kan du söka mod via Dansholmens soliga terrass.        

Internet är en kunskaps- och nonsensocean- det räcker inte att man kan simma utan man måste också ha korrekt riktning och rätt hastighet.  I grund och botten handlar allt om att hitta rätt och det gör man (kanske) genom att använda sökmotorer. Kapitalistiska krösusar har insett möjligheten i att saluföra produkter via dessa sökmotorer och kampen om få högst uppe i listan över träffar är mycket hård. Hörde om en undersökning där man studerade hur folk klickar upp träffar i sökmotorn. Den sajt som landar högst upp (nr 1) är det överlägset populärast valet bland de tio webbplatser som syns i rutan.
I månadens vetenskapshörna testade jag vad dessa sökmotorer säger om vår kära hemby. Jag öppnade de åtta mest populära sökmotorer i Finland och slog i det skönklingande ordet ”Tolkis”.  Undersökningen gav resultatet som följer: Tolkis FBK (4 ggr), tolkis.com (2) och Tolkis Bollklubb (2) – med andra ord ortens två starka föreningar och ortens främsta bevakare av dårskap och annat skoj. Det intressanta blir när man slår in ordet ”Tolkkinen” i samma sökmotorer. Vad är det första byn Tolkkinen kan visa upp för enspråkigt finska webbsurfare? Endast en sökmotor visar tolkis.com högst upp, medan det högaktuella biblioteket (se föregående inlägg) får hela två träffar. Alta Vista och Yahoo Finland erbjuder följande text: ”Autopurkamoja alueelta Tolkkinen ei löydy” och Fonectas sökmotor en länk till lenkkivihko.fi med underrubriken Tolkkinen ja Ylähaikkoo. De återstående träffarna leder mig till Itä-Uudenmaan Ruoppaus (Telakointi Tolkkinen) och företaget Aquastyle Oy.          
Svenska Tolkis är alltså känt för ett blomstrande föreningsliv, medan det finska Tolkkinen närmast är berömt för ett flyttningshotat bibliotek och för att det inte finns bilskrotningsföretag på orten! Tarttis tehrä jotain…  

Då Tolkis daghem förfinskades till Tolkkisten päiväkoti för drygt ett år sedan, motiverades denna gudsnådeliga handling med det uppenbara – oändamålsenliga utrymmen (läs: alltså måste de svenskspråkiga barnen få ett nytt daghem), svår byråkrati (läs: tvåspråkiga blanketter är såååå tunga att läsa) och pedagogiska aspekter (läs: de finskspråkiga barnen och föräldrarna var inte redo att lära sig exotiska språk) . I ett genmäle på insändarsidorna i Böblä undrade jag varför man inte flyttar det närmast oanvända biblioteket från daghemsbyggnaden till t.ex. finska skolan i Tolkis, där det bättre skulle betjäna bl.a. skolelever. I bibliotekets nuvarande utrymmen i daghemmet kunde man i stället ha placerat en barngrupp och därmed ha bevarat daghemmets tvåspråkighet och inte skapa dyra centraliserade språkbadsgrupper som man nu gör. Men som man säger i stadens strategi: ”Borgås framgång bygger på […] en levande tvåspråkighet som främjar mångkulturalism och tolerans”. Detta förslag gick inte att förverkliga för två år sedan. Nåväl, nu har man inom stadens förvaltning tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda var man ska placera biblioteket, eftersom daghemmet är för litet och behöver mer utrymme. Arbetsgruppen har konstaterat att det enda någorlunda användbara alternativet är … [ta, tada, daaaa]… ett klassrum i Tolkkisten koulu! Det är skönt att ha rätt.

Konkurrenten BBL meddelar att en ny tradtion sett dagens ljus i Borgå - detta trots att det ifrågavarande evenemanget ordnats en enda gång! Det handlar om en fotbollsturnering för sammansatta skollag. Faktiskt sammansatt i dubbel bemärkning, dvs. både gällande modersmål och kön. I Tolkis lag spelade alltså flickor och pojkar från både Tolkis skola och Tolkkisten koulu. Vilket fantastikt språkbad och hör och häpna “alla förstår alla och ingen har klagat”. Språkmuren har (äntligen) fallit! Och i själva turneringen gick det som det bör - Tolkis vann över Hammars/Gammelbacka i finalen. Inom kort kommer vi att få se en möjlighet till revansch, då Tolkis bars lag den 7 juni ska möta Gammelbacka Kasinos lag i en match om ära och berömmelse.     

Det är tungt att tvingas ge ifrån sig något som betytt mycket för en. Familjen och hemmet är två saker som är mycket betydelsefulla och viktiga för både barn och vuxna. Att bli av med sitt hem är svårt för vem som helst. Nu ska fackföreningen i Tolkis sälja sitt hem, efter många häftiga diskussioner inom föreningen och inte minst efter en rad särgående åsikter. För vissa fackföreningsmedlemmar har Kuggen varit en central plats för rekreation och fest – för andra har den inte varit det. Samma varma känslor finns också bland dem som hyrt Kuggen. Generationsskiftet är tydligt, viljan att utföra talkoarbete är tynande och samhörighetskänslan i fråga om arbetsplats, hemort och föreningar är inte den samma som tidigare.
Kuggens historia är lång och fin. Självaste patron Eklöf använde området för mer eller mindre fuktiga utflykter och traditionen har fortsatt. Bodarna byggdes redan på 1800-talet, medan de större husen byggdes i början av 1900-talet. Strandbastun såg dagens ljus år 1974. Bastun gjorde att rekreationsområdet blev populärt och talrika grillfester har firats under solen och stjärnhimmeln. Nu lär det vara slut, för nu kan vem som helst lösa in Kuggen för 400 000 euro. Enligt försäljaren får man enligt gällande byggnadsplan endast reparera byggnaderna, men inte bygga nytt. Detta försvårar användningen, men kommer inte att stoppa försäljningen. Tyvärr kommer uthyrningen högst sannolikt att upphöra, eftersom det enorma försäljningspriset gör att ingen ideell aktör har råd att köpa området. Vad den nyrika fackföreningsavdelningen ska göra med sina pengar återstår att se.  
Försäljningsuppgifter finns på Aktia Fastighetsförmedlings hemsida (fritidsbostäder). Rest In Peace.

Förr i tiden kallades Tolkis för Lilla Moskva. Tack vare eller på grund av den starka industrin på orten var också arbetarrörelsen stark och ortens arbetarförening är redan över hundra år gammal. Också fackföreningsverksamheten var starkt politiserad och inom vänstern fanns det starka meningsskiljaktigheter mellan reformistiska socialdemokrater och mer hårdförda kommunister. Arbetarnas gemensamma kamp mot borgarna nådde i Tolkis sin kulmen i hemskheterna år 1918 med politiska mord, övertagandet av ortens industri, tvångsinternering, fångläger och den långsamma försoningen. Inbördeskrigets skugga märktes länge i Tolkis, inte minst i föreningslivet med bl.a. dubbla idrottsföreningar enligt politisk linjedragning. Arbetarnas politiska vilja var stark, vilket märktes i hög röstningsiver och inte minst i många socialdemokratiska kommunalpolitiker.
Hur ser det ut idag? En granskning av de senaste partivalen under år 2003-2007 (kommunalval, riksdagsval och EU-val) visar att politiseringen håller i sig i viss mån. Presidentvalen lämnas i detta fall bort eftersom de i större grad handlar om ett polariserat personval och dessutom ställer inte alla partier upp egna kandidater vilket försvårar jämförelsen. På basis av de fyra val som granskningen omfattar kan man säga att valdeltagandet fortfarande är högt i Tolkis (64,9 %) – hela 5,4 procentenheter högre än i hela kommunen Borgå! Däremot kan man nog inte längre tala om lilla Moskva. Både socialdemokraterna och vänsterförbundet är lika populära i Tolkis som i resten av Borgå - tre av tio tolkisbor röstar på vänstern. Den stora skillnaden gäller SFP. Tolkis kan idag klassas som lilla Nagu eller lilla Korsholm (…två starka SFP-kommuner), för folkpartiet har fått hela tio procentenheter fler röster i Tolkis än i hela hemkommunen – fyra av tio tolkisbor röstar på SFP. Samtliga övriga partier får mindre stöd i Tolkis än i hela Borgå, däribland de nationellt stora Centern (-3,6 procentenheter), Samlingspartiet (-2,6) och De Gröna (-1,0). I all enkelhet kan man ändå säga att två av tio tolkisbor röstar på samlingspartiet eller de gröna, medan en av tio röstar på något annat parti (centern, sannfinländarna, kristliga eller ännu mindre grupperingar). Sammanfattningsvis:
4/10 SFP
3/10 SDP & VF
2/10 SAML & GRÖNA
1/10 ÖVRIGA
Hur tror du att det går i kommunalvalet i höst? Det enda som är klart att dåliga politiker i regel blir valda för att ännu sämre medborgare låter bli att rösta.  Någon gammal grek sa att den som inte intresserar sig för politik låter sig styras av dårar. Så alla till allaktivitetshuset på söndag 26.10.2008 för att rösta! Tolkis ska bli det röstningsområde i Borgå som har det högsta valdeltagandet.     

Då har vi då röstat om hur gamla läsare TolkisToday har. Resultatet visar att de flesta läsarna är i åldern 20-39. Sen finns det några lite äldre faijor och några som inte är myndiga. Hur som helst kan man väl säga att TolkisToday är bloggen för unga vuxna [och unga och vuxna]. 

0-19 (12 %) 

20-29 (29 %) 

30-39 (29 %) 

40-49 (18 %) 

50-59 (0) 

60-69 (12 %) 

70+ (0) 

En av byns aktiva föreningar har redan en längre tid försökt få stadens biträdande stadsdirektör till Tolkis för att diskutera om utvecklingen av Tolkislandet. Första gången var direktör JiiPee dessvärre sjuk – host, host – men i april blev denna progressiva träff äntligen av. Under mötet kom det fram att föreningen önskar göra följande förbättringar i generalplanen för Tolkis: Västra sidan av Tolkisvägen är reserverad för industriell verksamhet, vilket är dåligt enligt föreningen. I stället borde generalplanen ändras så att strandområdena kunde användas för båtliv (Låter bra, för sällan har man båtliv längre upp på land), att huvuddelen av området ska användas för rekreation och att egnahemshus byggs på områden som lämpar sig för det.
Var ska jag börja? Det är mycket anmärkningsvärt att föreningen jobbar för rekreation och byggande av egnahemshus, vilket i klarspråk betyder att de motsätter sig att området används för industri. Upprepning är kunskapens moder, så jag säger det ännu en gång. Västra Tolkislandet är den dummaste platsen för egnahemshus, eftersom där finns en såg, en hamn, två kraftverk, ett stort område för oljeskyddscentral eller vad där nu blir o.s.v. Om någon skulle bygga hus bland denna koncentration av industrianläggningar skulle vi beskåda en sällan skådad armada av klagovisor om damm, lastbilar, sprängningsvibrationer eller vad som helst av det marr vi tidigare fått höra av medlemmarna i nämnda förening. Beträffande rekreation skulle jag säga att den bästa nyttan får vi av att så länge som möjligt bevara skogen som den är nu. Goda möjligheter till båtliv har vi duktigt av på östra sidan av Tolkislandet från Kodderviken till Kuggen. Jag har en enkel lösning i form av en ännu enklare ekvation… lyssna noga: ”Inga flera inflyttare (läs: nippar) = inget nytt behov av småbåtsplatser”. Antagligen är jag cynisk då jag antar att föreningen enbart insett möjligheten att utnyttja den nytillträdda stadsdirektören. Jag hoppas att direktör JiiPee lade möteshandlingarna i mappen ”diverse” eller ”int´ så hemst´ viktigt”.             
 

För att klassas som en betydelsefull kommunal tjänsteinnehavare eller beslutsfattare måste man ha åstadkommit åtminstone en monumental byggnad. Många av de stora investeringarna kan förknippas med bekanta ansikten, tänk nu bara på Alexandersgatans bro, Albert Edelfelt-skolan, Räddningsstationen i Harabacka, Borgå simhall eller stadsbiblioteket. I Tolkis finns det famösa stenkrosset på västra Tolkislandet som nog starkt kan sammanbindas med den ena av våra två kvinnliga riksdagsledamöter. Nu finns det en intressant parallell mellan det nyaste vansinnesprojektet och vår egen by. Nu talar jag om stadens nya ämbetshus som ska byggas bakom stadshuset. Många frågar sig varför ämbetshuset ska byggas, men direktörerna har sagt att de vill sitta närmare varandra för att beslutsfattandet ska fungera smidigare och avstånden mellan förvaltningsgrenarna ska bli kortare. I detta skede orkar jag inte komma med motargument, utan nöjer mig att hosta försynt – host, host.
Nåja, nu till Tolkisparallellen. Då ärendet behandlades i stadsstyrelsen anmälde socialdemokraterna avvikande mening och konstaterade bl.a. att ”Borgås investeringar under de närmaste åren bör sättas i prioritetsordning” och att ”också Tolkis skola är i behov av en grundlig renovering under de närmaste åren”. Niinistö får säga vad han vill, men motsättningarnas tid är inte förbi! Om denna motsättning ska tolkas som billigt röstfiske då kommunalvalet närmar sig eller som en uppriktig vilja att renovera vår byskola återstår att se. Tidigare stadsdirektören Nyman lär ha sagt att det enda han åstadkom under sin tid var tändsticksaskar med stadens vapen på. Tänk om alla skulle vara lika småskaliga och jobba för att bevara den romantiska småstadsprägeln och inte hela tiden drömma om flygfält och snabba tågförbindelser och tusentals frimärkstomter på gammal kärrmark.                 

Den ädlaste av vårens fester står för dörren - arbetarnas och akademikernas högtid är här. Traditionen med Valborgsfirandet lär härstamma från en fest mot häxtro och onda andar. Detta håller fortfarande i sig, eftersom våra egna arbetshjältar, personalen på sågen i Tolkis, nu eventuellt ska permitteras för tio månader framåt varannan vecka - hälften av gänget hemma, andra hälften på jobb med andra ord. Häxorna och de onda andarna hävdar att detta måste ske eftersom sågen nästan gått på förlust. Nästan, men inte riktigt…     
Hur ska detta påverka personalen? Hur ska detta påverka sågens framtid i Tolkis? Hur ska detta påverka Tolkis? Det finns tyvärr inte svar på dessa övergripande och centrala frågor, men en sak är klar – det finns ingen återvändo till livet före permitteringar. Häxorna och de onda andarna har visat att girighet går framom solidaritet, pengar går framom hygglig personalpolitik och jag själv går före oss alla. Okej, ingen har blivit uppsagd, inga beslut har fattats, situationen kan bli bättre o.s.v., men när man vänder ansiktet mot någon vänder man rumpan mot någon annan.       
Denna händelse måste ändå ses i ett historiskt perspektiv. Enbart i vår kära by har ändringar i produktionens omfattning flera gånger lett till omstrukturering i personalen. Och alltid har produktionen fortsatt i någon form med bättre och sämre tider. Det är ju positivt, men trots allt måste de enskilda anställda fortsätta leva också under permitteringen, amortera sina banklån, ge mat åt sina barn.    
Förr i tiden brände man häxor på bål, men så långt är vi inte villiga att gå. Personalens motivation har säkert sjunkit till botten, så jag uppmanar er att nästan jobba så bra ni kan, kämpa för att sågen nästan ska hålla sina tidtabeller och att ägarna nästan ska få så mycket pengar de tror sig vara värda. Jag avslutar med ett legendariskt citat av min tidigare arbetskamrat Kaitsu: ”Kun te olette maksavinanne, minä olen työskentelevinäni”