KKB
Kodderviken - denna mytomspunna, pittoreska och gyttjiga bukt - har i decennier varit ett av Tolkisbornas främsta rekreationstillhåll. Längs vikens stränder har vi i decennier samlat oss för att simma, fiska, supa och rojva eller som en Tolkisbo sa: äta – p**a – tuta. I dagens läge domineras västra sidan av Kodderviken av flera stora småbåtsbryggor, medan östra sidan kännetecknas av Hermansöns reningsverk. Längst norrut, dvs. längst in i Kodderviken, finns nu grön lummighet och igenvuxna strandområden. Tolkisungdomarnas (även kallade Tolkishuliganernas) främsta vistelseplats under varma sommarnätter, Koskenkorva Beach, är nu ett hav av vass. Idag häckar inte byns finaste gossar och tjejer här, utan Kodderviken är idag en populär häckningsplats för gäss och svanar. Övergödning, gammal cellulosamassa eller klimatförändring? - Orsaken till detta fenomen är okänt. Fenomenet i bilder:
Syyskuu 29, 2008 @ 00.00 e
I min ungdom var Kodderviken så “förpuppad” att ingen ville simma där. Vattnet luktade skit och lårtarna flöt på ytan. Enda som jag kommer ihåg att skulle ha simmat i vattnet var Sirèns svin. Enligt Harry L. i Sjösviden hade vattnet i viken stigit så högt att svinen simmade i svinstian. Svinen skrek som svin när Harry på morgonen for till arbetet. Nu lär vattnet vara så rent att man till och med har anlagt en simstrand i mynningen på viken. Antagligen är stranden menad för bättre medlade eftersom vägen till stranden är avspärrad med en kätting (eller kanske det är en nudiststrand, vem vet).