TolkisToday

“Sommaren kom och gick, det oskuldsfulla kan inte få vara, väck mig när september tar slut”. Såhär lyriskt diktar Billie Joe Armstrong i punkorkestern Green Day. Månne Billie följt med diskussionen på TT-bloggen, för bättre kan man ju inte formulera situationen för byns största arbetsgivare. Skogsbolagens sönderslagna luftslott tog ju många ner på jorden i början av september och trots att Jokela och Kauhajoki är landets traumatiserade orter med stort O för tillfället, kan denna uppräkning säkerligen förlängas med Kemijärvi, Voikkaa samt de senaste Kajana, Uimaharju och Sunila. Ska Tolkis bli följande i raden? Svaret på detta fick vi inte i samband med Stora Ensos nedläggningsnyheter för snart en månad sedan.
Bloggens omröstningsresultat visar att ni fortfarande tror på att situationen inte åtminstone ska försämras. Hela 57 % av svararna tror att sågen kommer att fortsätta i ett skift efter permitteringarna (som ska ta slut i mars 2009). Cirka tre av tio (29 %) tror att sågen kommer att återgå till två skift. 7 % tror att sågen säljs till ett annat företag och 7 % är fullständiga pessimister och tror att sågen stängs för gott. Que Vadis Stora Enso?

Kodderviken - denna mytomspunna, pittoreska och gyttjiga bukt - har i decennier varit ett av Tolkisbornas främsta rekreationstillhåll. Längs vikens stränder har vi i decennier samlat oss för att simma, fiska, supa och rojva eller som en Tolkisbo sa: äta – p**a – tuta. I dagens läge domineras västra sidan av Kodderviken av flera stora småbåtsbryggor, medan östra sidan kännetecknas av Hermansöns reningsverk. Längst norrut, dvs. längst in i Kodderviken, finns nu grön lummighet och igenvuxna strandområden. Tolkisungdomarnas (även kallade Tolkishuliganernas) främsta vistelseplats under varma sommarnätter, Koskenkorva Beach, är nu ett hav av vass. Idag häckar inte byns finaste gossar och tjejer här, utan Kodderviken är idag en populär häckningsplats för gäss och svanar. Övergödning, gammal cellulosamassa eller klimatförändring? - Orsaken till detta fenomen är okänt. Fenomenet i bilder:

Med hänvisning till boken om Tolkis FBK har det veterligen inte dött en enda person i bränder i Tolkis så länge brandkåren funnits till, dvs. sedan 1898. I början av 1990-talet var det nära ögat då fabrikens f.d. hem för ogifta kvinnor, ungmöshemmet Kanala brann och en dam var nära att förolyckas. Då lyckades förbipasserande, dvs. lätt förfriskade ungdomar på väg hem från Dansholmen rädda tanten. Sedermera har vägen fått namnet Kanalagränd och igår var igen olyckan framme där. Av tillsvidare okänd anledning hade det börjat osa kraftigt i husets kök, dock utan att branden utvecklades till en fullständig eldsvåda. Dessvärre kunde hunden i huset inte räddas, utan finns nu med Lassie och polishunden Roy på andra sidan ljuset. Man kan väl inte annat än beklaga och ta del.

Sommaren kom och gick och till alla fanatiska klimatmänniskors och miljötomtars förtret var den relativt kall och fuktig. Den förutspådda och häftiga uppvärmningen verkar ha skjutits fram till september, för under de senaste dagarna har vädret varit bättre än under många högsommardagar. Lite bildbevis:   
   

Partierna har äntligen inlämnat sina kandidatlistor till centralvalnämnden inför det stundande kommunalvalet och efter en utdragen och barnslig katt-och-råtta lek har nu också veteranpolitikerna kunnat bestämma sig. Missförstå mig rätt då jag säger att det ser lite tunnsått ut ur ett Tolkisperspektiv. Denna tunnsåddhet är närmast kvantitativ – eftersom det veterligen ställer upp endast fyra Tolkisbor eller personer som anger Tolkis som sin hemort.  Dessa är organisationssekreterare Anita Spring (sdp), förbundsordförande Matti Haapakoski (sdp), matematiker Petri Peltonen (saml) och pensionär Hans Högström (sfp). Vi får hoppas att tunnsåddheten inte omfattar kvaliteten i fyrväpplingens åsikter, framåtstävan och handlingar. Ytterligare fem veckor tid att övertyga väljarna och bli röstmagnet i Tolkis.

Brandkåren har i god tid spikat fast danskalendern för nästa år. Sommaren verkar minst sagt lovande och intressant, med 60-talsevenemanget ”Back to Dansholmen” som först i kalendern. Med finns också traditionella evenemang som midsommardans med Högtryck och augustidans med San Marino & Linda. Årsfesten firas i dagarna två med en Big Band-festival på lördag och barnfest på söndag. Till avslutningsdansen kommer en imponerande mängd äldre stjärnor som Oldies, Jussi Raittinen, Hillel Tokazier och naturligtvis Danny Lipsanen. Kolla kalendern här och skriv in datumen i kalendern redan nu!   

När man kör i mörkret från Drägsbykorsningen mot Tolkis möts man av tiotals vägskyltar vars reflex lyser upp vägkanterna som ett flygfält. Det har kanske gått lite för långt när ett övergångsställe ska ha sex skyltar och ytterligare några pilar som visar att man ska köra på högra sidan av refugen även på Tolkisvägen. Utöver dessa vanliga vägskyltar har vi också flera inofficiella skyltar i Tolkis. Här kommer topp tre, eller favorit i repris:
(3) En given klassiker är naturligtvis Tolkis Pubs reklamskylt invid Tolkisvägen. Pizza och A-rättigheter och öppet alla dagar, behövs det något mer?
(2) ”Lapsia tiellä, aja hitaasti” – står det på Massavägen. Mycket bra, men ska man inte alltid köra sakta på småvägar. Dessutom har jag inte på flera år sett barn leka på vare sig Massavägen eller Vita linjen, där en motsvarande skylt finns.
(1) Min personliga favorit finns på Skallholmsvägen: ”Työmaa alue, Pääsy kielletty, Vanhemmat vastaavat lastensa vahingonteot, ilkivallasta ilmoitetaan aina poliisille”. Den här har allt, allt från skrivfel till att föräldrarna får stå för barnens skadegörelse (vilket enligt lag stämmer enbart i vissa fall).  
Finns det flera godbitar?

Mörkret har lagt sig över den finska skogsindustrin då både UPM och Stora Enso meddelade om produktionsnedskärningar och uppsägningar. Totalt sju fabriker eller fabrikslinjer kommer att stängas, varav fem omfattar pappers- eller kartongtillverkning. Bland de enheter som stängs finns också en såg, nämligen Stora Ensos såg i Paikunen i Estland. Denna såg i närheten av Pärnu har en kapacitet på 170 000 årston, vilket gjort den till en av de mindre sågarna inom företaget. Tolkis såg, med sin kapacitet på 270 000 årston, få alltså fortsätta med sin verksamhet, dock fortsätter permitteringarna fram till mars 2009. Situationen kan förstås förändras. Igen får vi vänta och se, men beskedet var naturligtvis positivt för personalen och för hela Tolkis.

Kuggen är alltså en gång för alla såld och enligt hörsägen lär det vara en Emsalöbo som invaderat området. Gjorde en sista fältstudie till Kuggen och konstaterade att den nya ägaren redan gjort sig hemmastadd med att bl.a. fälla träd, bränna upp gamla möbler, samla gammalt skräp på hög och hämta en ansenlig mängd elektronik till alla byggnader. Nåja, han får väl göra vad han vill. Är det ödets ironi eller något annat, men förra veckan visste tidningen berätta att den sista invånaren i huset i Kuggen slutat röka. F.d. gårdskarlsfrun behövde alltså inte uppleva skövlingen av sitt forna hemställe. Vila i frid, både hon och Kuggen.        
Bloggens ettårsjubileum till ära försöker jag börja lägga in bilder från Tolkis. Här kommer de första, givetvis från Kuggen:  

TolkisToday fyller ett år och vi kan blicka tillbaka på tolv händelserika månader. Dramatik har vi fått uppleva i och med liket i Kräkelsundet, oljeskyddscentralens metamorfos till oljedepå och försäljningen av bastun i Kuggen. Permitteringarna på sågen och den oklara framtiden har varit och är källor till osäkerhet. Även i fortsättningen kommer det säkerligen att hända saker som förtjänar att bli kommenterade på bloggen. Inte minst kommer kommunalvalet och Stora Ensos framtida planer att vara stora frågor inom de närmaste månaderna.
Det bästa med denna blogg är de kommentarer Ni, bästa läsare, bidrar med. I detta skede måste jag rikta ett särskilt tack till Gammal Tolkisbo för de långa och förtjänstfulla utredningar och kompletteringar hon eller han skrivit in. Fortsätt med det! För klarhetens skull måste jag ju säga att man kan och får kommentera anonymt. Ni kan t.ex. börja med att skriva in ett anonymt svar till denna bloggtext…