TolkisToday

Ett kvinnligt lik har hittats på lördagen i Tallborg eller Kräkelsundet. Polisen har inte ännu kunnat identifiera kroppen, men ringarna på likets fingrar berättar om att hon högst antagligen hette Liisa och eventuellt var gift med en Tapio. Det är ovanligt att polisen går ut med dylika uppgifter. Ganska ovanligt är det också att polisen spekulerar om hur dödsfallet skett. I Böblä uttalar sig nämligen en kommissarie eller något att det var ju dans på Dansholmen för en vecka sedan och att liket mycket kan ha flutit iväg därifrån. Inte direkt några CSI-metoder här inte, men ibland är ju sanningen mer mystisk än fiktion. Eller hur var det som bandet Bad Religion sjöng?   

Så var det då bevisat igen att soffliggarpartiet är ett av de ledande i vår kommun. Hela 23 % av svarandena i omröstningen kommer att stanna hemma under valdagen i oktober. Som väntat, efterlängtat eller befarat vann SFP denna gallup med 46 % av rösterna. Demarna fick 15 %, medan samlingspartiet och gruppen övriga partier 8 %. De gröna blev utan röster, kanske för att vår gröna röstmagnet från Tolkis inte kommer att ställa upp. Veni, voti, vici.       

Sågens verkstads- och servicegäng hade sin traditionella stoppbastu i helgen i Kuggen för att fira att sommarens service nu är slutförd och att sågen förra veckan igen startade efter sommarpausen. Nästan samtidigt meddelade företagets ledning att saneringar är att vänta och att man i september kommer att meddela vilken eller vilka av Stora Ensos sågar som stannar för en tid eller för gott. Detta tack vare eller på grund av de giriga aktieägarnas krav på att en vinst på 30 miljoner euro för andra kvartalet 2008 är alltför liten. Nästa år lär det alltså inte bli stoppbastu i Kuggen, eftersom fackföreningens Tolkisavdelning håller på att sälja sin bastu, nu till nedsänkt pris på endast 350 000 euro. Stoppbastun – denna ädla tradition med grumliga drycker (eller tvärtom) – har alltså gått från tid till evighet. Vi tittar i kristallbollen och ser ett år framåt i tiden, dvs. till juli 2009. Av två JA/NEJ-variabler får vi ett fyrfält, dvs. sågens vara eller icke vara samt Kuggens dito. 
Det mest sannolika är väl att Kuggen får ett NEJ och sågen ett JA. Förr eller senare kommer Kuggen att köpas av någon och då är det definitivt slut på badandet där för såggänget. Troligen stängs några fabriker i Östra Finland, medan Tolkissågen for fortsätta tillsvidare i ett skifte. Sannolikhet 85 %.
Ett alternativ är att både sågen och Kuggen får ett JA, men det kräver att Kuggen fortfarande är till salu för att nybyggsförbudet i området skrämt bort intresserade köpare. Sannolikhet 8 %.
Ett alternativ är att både sågen och Kuggen får ett NEJ, dvs. att Stora Enso fortsätter med sina dumma beslut och stänger sin relativt nybyggda såg med goda hamnförbindelser. Kuggen köps upp av rika ryssar för 207  500 euro och fackavdelningen läggs ner efter diverse rekreationsdagar. Sannolikhet 4 %.
Det sista alternativet är att sågen stängs, men Kuggen blir kvar. Stora Ensos aktieägare badar i pengar, sågarbetarna får en annan logo på halaren då sågen övergår till andra ägare, men fackavdelningen fortsätter att bada i Kuggen. Sannolikhet 3 %. 
Jag återkommer till ärendet senast i juli 2009…

Tidningen Vartti vet berätta att Tolken Henrik var upphovsmannen till det skönklingande namnet Tolkis. Detta sväljer vi inte otuggat, utan kollar upp saken i diverse källor. Visserligen finns det nedtecknat att en tolk vid namn Hendrick Tolk eventuellt bott på Kåpseäng i Svartså. Det besynnerliga är att denna Tolk enligt tidigare dokument hette Tåcks, så kanske vår by egentligen borde heta Tåcksis. Skämt å sido, inga entydiga bevis på denna teori existerar. Andra härledningar som nämnts är bl.a. att ordet tolka i vissa dialekter betyder kila eller kil. Med god fantasi kan man ju uppifrån se Tolkis som en kil, men detta fågelperspektiv lär ha varit ganska svårt att förverkliga på 1500-talet då orten fick sitt namn. Ännu mer osannolikt blir det eftersom nuvarande Tolkislandet för femhundra år sedan var flera separata öar och ingen enhetlig kil. Ännu ett fenomelt försök till förklaring finns, nämligen att det tidigare fanns många hästar i trakten (därav namnet Hästön) och att körkarlen kallades för tolk. Nåja, när vi nu håller på med fiktion kan jag ju säga att det var fråga om en estnisk tolk som kom gående över isen… Ortnamnsetymologin har under den senaste tiden tagit närmast löjliga former i några finlandssvenska tidningar, så det är bäst att sluta här. Namnet är Tolkis, fråga inte varför. 

Efter diverse problem med sloganen gick “Back To Dansholmen” av stapeln i samband med brandkårens 110-årsfest på lördagen. Trots stenhård konkurrens samlade evenemanget en ansenlig mängd dansare till Tolkis. Sextiotalsmusiken verkar ha ett sug som bäst. Förknippat med den bäst funktionerande festplatsen i Östra Nyland kan man hoppas att traditionen fortsätter och vi flera gånger får ta oss tillbaka till Dansholmen på sextiotalet eller varför inte andra årtionden. Att pengarna används till allmännyttigt ändamål borde väl vara ytterligare en orsak att betala inträdesavgiften. Grattis till byns äldsta och mest vitala förening!  

I Uusimaa skriver någon att en chokladbrun hund flera gånger sprungit lös på August Eklöfs väg i Tolkis. Vad då en hund och flera gånger? Jag vet flera hundar som hela tiden springer lösa i Tolkis och vars ägare varken förstår eller förmår att koppla sina byrackor (uttalas byrakooor). Som tur kommer bussen två gånger i timmen åt bägge hållen och kan gott och väl göra processen kort. Sådan herre sådan hund.    

Namnproblematiken har igen tagits upp i Böblä. Det började med Engelsparken, som egentligen borde heta Engelparken eller August Eklöfs park enligt vissa debattörer. En förståsigpåare konstaterade att parken kunde vara en fortsättning till Runebergsparken (obs! inte Runebergparken) som egentligen heter Runebergsesplanaden enligt stadens främsta etymolog. Den trubbigaste pennan i penalen konstaterade att vad har Engel egentligen gjort för Borgå?

Förslaget om industrinmagnaten Eklöfs park är intressant, dock inte orginell, eftersom vi har August Eklöfs väg i Tolkis. På samma sätt som Edelfeldts namn nu tagits till den finska storskolan i Näse (Eedeveltin koulu), ska nu Eklöfs namn återanvändas inne i staden. Det krävs säkert en dyr konsult eller flera års kommittéarbete för att lösa denna utomordentligt livsviktiga frågan. Men frågan återstår, vad ska parken heta?      

Tidigare i denna blogg har jag kommenterat den dyra luften i Tolkis. Nu tycks luften delvis ha gått ur den ballong som någon brukar kalla bostadsbubblan, men jag föredrar att kalla “hur folk pissas i ögonen”-bubblan. Det har nämligen visat sig att det historiska friluftsområdet i Kuggen nu säljs till priset av 350 000 euro. Detta är 12,5 procent mindre än utgångspriset på fyrahundratonni. Bostadsförmedlingen använder sig verkligen av metoden: Den är inte dum som begär, utan den som betalar. Bra försök… 

Byns nya sotare var idag på runda i Tolkis, så det var bäst att stanna hemma. Förra gången var Sibbosotaren hos oss visst på hösten och det gick ju som det gick… eller var det storken? Nåväl, annars är det ganska lugnt med rapporteringen, dvs. typisk nyhetstorka i juli. 60-talsmusikanterna i Haiko under kommande veckoslut lär ha blivit lite upprörda över att Dansholmen använder sig av nästan samma slogan för sitt evenemang som går av stapeln en vecka senare. Man sku ju kunna tro att den stora texten “Back to Dansholmen” ganska klart och tydligt säger VAR dansen arrangeras, men alltid finns det något att marra om. Torkan kan visserligen övergå till en våt orkan, eftersom ett flertal fester ordnas i Tolkis under inkommande veckoslut – det blir tåkrympning i kvadrat, Åskars julfest och Sillvikjamboree. Den som njurar lamm hör, nej, nej, nej…  den som lever får se.   

Läste i tidningen att en pojke nästan blev under bilen i en farlig korsning strax utanför Tolkis gränser, nämligen i korsningen av Hermansövägen och Haikovägen. Jag har då aldrig stött på en farlig korsning, däremot nog på chaufförer som kör som dårar i korsningar där sikten är lika med noll. Invånarna i närheten av nämnda korsning borde göra som vissa i vår egen by, dvs. slå upp egna trafikmärken. På tre ställen i Tolkis finns det trafikmärken med texten “Lapsia tiellä, aja hitaasti”. Jag cyklade längs dessa tre vägar och såg inte ett enda barn. Inte på Kattsundsvägen, inte på Massavägen och inte på Vita linjen, ja inte ens i lekparken på Skallholmsvägen (eller Miljölinjen som en kommentator kallat vägen). Tyvärr kan väl inte skylten uppfattas som legitim eftersom den är skriven på endast femtio procent av kommunens officiella språk. Längre fram på Miljölinjen hittade jag dessutom en annan skylt med texten: “Työmaa alue, Pääsy Kielletty – Vanhemmat vastaavat lastensa vahingonteot – ilkivallasta ilmoitetaan poliisille!”. Jag vet inte om företagaren är förutseende eller inte, men med denna skylt garderar han sig för alla (eventuella) kommande problem. Vem månne lagar dessa skyltar? Kanske man borde skaffa en till sin egen gård?