TolkisToday

Varje vår pågår det stora skitkriget i massmedier, insändarspalter och på gator och vägar. Hundar, katter och andra sällskapsdjur går med sin husse eller matte och skiter i grannens granhäck, på grannens tomt, i parker eller andra områden som används av oss alla. Det som göms i snö kommer fram i tö. Solen smälter snön och skiten är inte längre gömd. I centrum av vår by anfölls en pensionär av en hund för en tid sedan och längs samma väg har vi nu märkt skyltar med texten ”Akta dig för hundskit”. På en sträcka på högst hundra meter beskådade TolkisTodays utsände fem flaggor. Fem hundägare hade alltså sina rackor skita i grannens häck och inte städat efter sig. Dessutom är det vanligt att folk låter sina hundar gå lösa, dvs. okopplade.
I Finlands ordningslag står det klart och tydligt (lag 612/2003) att hundar (eller katter) ska vara kopplade inom tätorter och att hundskiten inte ska lämnas kvar ” inom en tätort på ett område som underhålls”. Enligt samma lag ska den som uppsåtligen bryter mot dessa regler dömas till böter. Klart som korvspad, eller hur? Men, vi vet ju hur dåligt rättsystemet fungerar, så därför uppmanar jag alla att ta till det effektivaste sättet att föra fram sin sak; civil olydnad. Spana in en hund som skiter i din häck, följ efter den och kolla var den bor. Nästa gång du har behov att uträtta dina behov: ta med morgontidningen, spring iväg till hundägarens tomt och släpp ett eget färskt skitlass på ägarens trappa.
I vår lokala dagstidning fanns det en artikel om en katt som springer lös på grannens tomt och sedan fick en omgång med hagelbräckan. Okej djurplågeri är fel, men hur fiffigt var det av ägaren att nytt låta katten springa iväg till grannens tomt! Vem bryr sig, skit samma…     
 

Under den gångna veckan fick vi läsa mycket glädjande idrottsnyheter i våra lokaltidningar. Två unga tolkispojkar har nämligen utmärkt sig inom ishockey och bandy. André Lindström har tagit steget in i landslagsringen för U16-pojkar i ishockey, medan Jonas Nyqvist blev finsk mästare i bandy för A-juniorer. Det gemensamma för dessa gossar är att de representerar föreningar i huvudstadsregionen (HIFK och Botnia).

Fastigheternas försäljningspriser är ju offentliga nuförtiden, så tidningarna sportar med att publicera statistik över de fastigheter som sålts till högsta pris. Enligt tidningen Uusimaa såldes år 2007 fem stycken fastigheter för mer än tvåhundratusen euro i Tolkis. Det dyraste köpet gällde villan som finns invid Kodderviksbutiken – dvs. huset med den blodröda dörren – som kostade köparen 367 500 euro. Näst dyrast var huset på Tolkisvägen invid avtaget till Drägsby. Denna stuga kostade 325 000 euro. Ett hus i närheten av Talo såldes för 228 000 euro.
Nu tänker ni säkert, vilka är de övriga två? Men se här har Uusimaa begått ett fatalt misstag. Som du bästa läsare säkert märkt i tidigare inlägg, har vi redan fastställt gränserna för Tolkis i oktober 2007 (området innanför de gula strecken), medan Uusimaa envist och felaktigt vill placera närliggande wannabes (Drägsbyvägen 232 och Sommarstrandsvägen) innanför den mentalt viktiga barriären. Detta tyder bara på att Uusimaa inte läser sina konkurrenters sakliga analyser.  Därmed kan vi lugnt konstatera att ”TT är den bästa webbtidningen i Tolkis”.              

”Riktiga pjäser har tre akter, tre ska det vara”, säger Teater-Emma i Mumin. Ett verkligt skådespel har vi fått beskåda i fråga om långköraren här på TolkisToday, nämligen det s.k. oljeskyddscentret i Tolkis.
I första akten fick vi njuta av pur optimism och vacker hembygdsromantik med hjältar och hjältinnor. Drottningen snackade om nya innovationer och måleriska visioner om högteknologi, talrika arbetsplatser och internationella föregångare. Ivern bland nybyggarna på Tolkis västra kust förde tankarna till guldruschen och dollartecknen lär ha rullat framför ögonen på en och annan här i Borgånejden. – ridå -
I andra akten blev det dåligt väder och orosmolnen började hopa sig. Imperiet visade sin styrka och kväste motståndet med hjärnhand och en byråkrati så styv att självaste Jeremy bleknade. I nybyggarlägret valde vissa att hålla upp en solig kuliss, medan andra valde att tacka för sig och dra till varmare trakter. –ridå-
Hur ska detta skådespel sluta? Sista akten kommer att visa om imperiet tillåts rumstera enligt brezjnevska metoder eller får vi se innovationens återkomst? Från romantiskt drama har vi övergått till tragedi och fars. Förhoppningsvis börjar vi snart se lite action, eftersom klockan tickar. Behovet av oljeskydd eskalerar dag för dag, men i imperiets korridorer existerar ingen brådska. Nu behövs beslut och det illa kvickt, för det lär inte bli en uppföljare. – ridå –