TolkisToday

Tolkis var en kort tid namnet på allas läppar och den röda punkten på allas kartor. Hit skulle ju en oljeskyddscentral/ kompetenscenter/ materiallager byggas – för så står det till och med i regeringsprogrammet. Borgå stad tog ansvar och sprängde bort ett helt berg söder om sågen och efter att sprängdammet lagt sig var allt frid och fröjd. Men sen bildades mörka moln i horisonten – miljöministeriet utnämnde en utredningsman som skulle ta reda på om Kråkviken på riktigt är en lämplig plats eller inte. UtredarKari har nu studerat saken och kommit fram till Sandhamn är bättre plats än Tolkis för att:
[a] Tolkis läge inte är lämpligt, eftersom avståndet till havet är för långt
[b] Isläget i Tolkis är svårt   
[c] Centret ska bli en statlig enhet

– 

UtredarKari, har du varit i Tolkis? Om du inte har varit, är detta samtidigt en öppen inbjudan! Jag föreslår att du ställer dig vid Kråkviken och blickar västerut så får du syn på ett stort oljeraffinaderi. Vänder du blicken söderut så ser du det öppna havet. Visste du att det är samma hav som du ser från H:fors? Underligt, eller hur? Från samma plats kan du enkelt konstatera att områdets två stora hamnar har öppna farleder året runt och vid behov kan den lokala industrins isbrytare hjälpa till. Vad kommer till organisationsformen kan man inte säga annat att det verkar som om de statliga affärsverkens och enheternas tid är förbi - de hör till det förgångna, till Kekkosslovakien. Den föreslagna Borgåmodellen med privata aktörer har väckt intresse och framtidsvisioner hos vissa, avund och rädsla hos andra.  
–

Vår senator konstaterade att UtredarKari är en modig man, eftersom han vågade gå emot den politiska viljan och föreslå Sandhamn till verksamhetsort. Det var en snäll beskrivning. Jag kan komma på en hel del andra adjektiv, vilka jag pressfriheten till trots inte publicerar här. Det goda i kråksången är väl att UtredarKari inte vill ha ett kompetenscenter, utan en kall lagerdepå utan andra funktioner. Det vill inte vi ha hit till oss, utan då kan vi lika bra använda Kråkviken till något bättre. Goda förslag tas emot – Vad ska området användas till???

Empirisk undersökning nummer 1: Legendariska Tolkisbussen från Tolkis City till Borgå klockan 6.40. Bussen kommer med hård fart och chauffören bromsar häftigt då han får syn på mig, men bussen glider förbi mig och stannar en bit längre bort. Jag stiger in i bussen och säger god morgon på andra inhemska. Svaret jag får är inget svar, utan snarare en primitiv grymtning av animalisk art. Bussen åker iväg med ett ryck och jag får hastigt slå mig ner, för chauffören tar kurvan vid Kodderviksbutiken som en formelchaufför - här går det undan! Samma fejs stiger på som alltid. Chauffören kör bara hårdare och hårdare. Han hänger nära in på andra bilar, kör över kantstenar och är ohövligt fåtalig mot de betalande resenärer – med andra ord kundbetjäning när den är som allra värst. Pärsen är snart över och med en häftig inbromsning stannar bussen slutligen klockan 6.57 på Fredsgatan i Borgå.  Jag rusar iväg – för så ska man göra när man låtsas ha bråttom – och sneglar bakåt efter ett tiotal meter. Chauffören har stängt av motorn och står på gatan och röker, medan nya resenärer står utanför och väntar på att ciggen ska slockna. Brådskan fick sin förklaring, han ville hinna röka innan det var dags för avgång klockan 7.00 till Huktis eller Vårberga eller någon annan av stadens närliggande trånga stadsdelar.
Empirisk undersökning nummer 2: Legendariska Tolkisbussen från Tolkis City till Borgå klockan 6.40.  Bussen kommer sakta och stannar alldeles framför mig. Dörren öppnas och chauffören säger klart artikulerande god morgon på andra inhemska. Jag stiger in i bussen och ser att chauffören blickar i spegeln att jag verkligen kom till min plats utan att ramla på det hala bussgolvet.  Chauffören kör försiktigt iväg och tar på de bekanta nunorna på samma hållplatser som varje morgon. Han hinner säga ”hyvää huomenta” ganska många gånger före vi närmar oss stadens ödsliga torg. Vid Fredsgatans hållplats stannar bussen klockan 6.58 och flera av mina medresenärer hinner bra ta sjuans buss till H:fors. Jag fortsätter gående mot mitt jobb och sneglar bakåt – chauffören sitter på sin plats bakom ratten och tar betalt av nya kunder.
Interaktivitet: Vem av dessa två undersökningspersoner var [a] en invandrare i trettioårsåldern, antagligen med ett förflutet i ett land i Mellan Östern, eventuellt Irak eller Iran [b] en medelålders finsk man med grått hår och stora glasögon? Vilket svarsalternativ är rätt, är det a1+b2 eller a2+b1 ??? Den som svarar rätt får ära och berömmelse!             

Efter nästan en månads paus har redaktionen äntligen återvänt till sitt bord. Som för alla andra kvalitetsyrken blev julsemestern lång och uttömmande också för nyhetsbloggare eller vad man nu ska kalla sig.  Nyåret kom och gick och i Tolkis fick vi beskåda en hel del ynkliga sprakande stickor skjutas i luften. Dessutom fick vi se en mottagning vid branddepån, där brandkåren tog emot sitt jubileumsår med ett fyrverkeri som byborna sällan skådat. Tack för det!
Tolkisrelaterade nyheter var det för övrigt ganska tyst om. På idrottsfronten utnämndes f.d. Tolkisbon Sixten Boström till ny chefstränare för allsvenska fotbollslaget Örebro SK. En annan idrottsnyhet var att det fanns få premierade idrottsmän vid Borgå stads årliga idrottspremiering. Kravet är att man är finsk mästare eller tagit medalj på ännu högre nivå. Naturligtvis saknades finska mästaren i proffsbrottning – Valentine. På webben meddelar ju V dessutom att ha bor i Tolkis City – the lost paradise. Det är bara att ta en titt på internet för att snabbt konstatera att Borgå stad utan vidare borde premiera en av stadens mest framstående mästare och eventuellt låta bli att bjuda på kaffe och kaka åt längdhoppsmästare i en klass utan andra deltagare eller skyttemästaren i viltskytte för vänsterhänta och halta.  Bilder och annat stuff finns här: http://www.myspace.com/starstruckvalentine [varning för starka bilder!]