TolkisToday

Då har då Stora Enso börjat stänga pappersfabriker i Finland och hotar att stänga flera industriverk. Sågarbetarna i Tolkis sympatiserade med de uppsagda företagsbröderna genom att strejka på fredagen – dels för att protestera mot stängningen och dels mot den egna permitteringen. Huvudförtroendeman Johansson påpekade ändå i Böblä att Tolkis såg hade klarat sig lindrigt. Marknaden applåderade stängningsnyheten och Stora Ensos aktiekurs vände brant uppåt, efter att ha legat på årets bottennivå. Snikenheten har verkligen inga gränser…
Intressant var att man i Helsingin Sanomat hade låtit företagets anställda kommentera ärendet och där sade en person att då industripatronerna drev fabrikerna var situationen bättre och man brydde om sin personal. I Tolkis hade vi också en egen industripatron och hans imperium var en tid mycket expansivt och framgångsrikt. Men det är hundra år sedan! Har man så gamla anställda är det nog dags att ge dem foten! Skämt å sido, men det var bättre förr…     

En höstpromenad i byn fick mig att tänka på vägnamn, så det blev att göra lite etymologisk forskning. Den redan nämnda sökfunktionen på Itellas webbsida visade sig vara ett behändigt hjälpmedel. Enligt sökning på postnummer 06750 hittades 74 vägar, gränder eller stigar. Av dessa valde jag bort de som inte finns i byn enligt definitionen i föregående inlägg. Dit rök elva vägar. Dessutom räknade jag bort sex gränder som har samma namn som dess huvudväg (Bassängstigen, Massagränd, Petisstigen, Propsgränd, Vallgränd, Veckelgränd). Kvar blev alltså 57 vägar.

Vägarna kan indelas i tre huvudsakliga grupper enligt tema. Till först tar vi den enklaste gruppen, dvs. naturgruppen. I denna grupp finns bl.a. fyra träd (ek, hängbjörk, lärkträd och lönn) och fyra frukter (äpple, plommon, päron och körsbär).  Den andra gruppen omfattar namn som hänvisar till ett geografiskt område eller en plats i byn (t.ex. Skallholmsvägen, Kattsundsvägen, Petisvägen). Många av dessa områdesnamn används inte längre, eftersom områdena byggts ut och inte längre ser ut som tidigare (t.ex. Galtkärrsvägen, Kupsängsvägen, Veckelkärrsvägen). Hit räknas också de vägar som leder till byar eller platser utanför Tolkis (t.ex. Drägsbyvägen, Svartsåvägen).
Den tredje och sista gruppen är den mest intressanta, för i denna har namnen en historisk förklaring och förtjänar därför en noggrannare granskning i alfabetisk ordning:
August Eklöfs väg – AE var en nyckelperson för den industriella utvecklingen i Tolkis under slutet av 1800-talet
Bombgränd – under andra världskriget fälldes en bomb i närheten av denna väg
Brandmannavägen – Borgå landskommuns f.d. brandchef bor på denna väg
Fredsbovägen – en fastighet på vägen heter Fredsbo, där bodde tidigare en synskadad krigsveteran
Jordkällarvägen – i närheten fanns tidigare bostadsområdets gemensamma jordkällare
Jordvallsvägen – jordvallen från Tolkis till Sillvik byggdes på 1930-talet
Kampvägen - Arbetarföreningens hus finns här, politisk kamp särskilt under åren 1917-1918
Kanalavägen – Kanala var namnet på firmans ungmöshem
Kukkolavägen – Kukkola var namnet på firmans ungkarlshem
Kurrevägen – namnet hänvisar till byns taxichaufför som tidigare bodde på vägen
Massavägen – hänvisar till cellulosamassa
Nabogränd – med nabo menas i detta fall en estnisk granne, eftersom det tidigare bodde estländare på denna väg
Propsvägen – props är trätyp inom såg- och cellulosaindustrin
Slanggränd – se Brandmannavägen
Sotarevägen – byns tidigare sotare bodde vid denna väg
Sågstigen – Tolkis såg
Tjänstemannavägen – längs denna väg byggde firman hus för sina tjänstemän
Tvättbjörnsvägen - Tvättbjörnen var en anläggning som användes i processen för cellulosaframställning
Vallvägen – se Jordvallsvägen
Vita linjen – firman började bygga de kännetecknande vita husen på 1920-talet
Enligt denna gruppering finns det 17 vägar i naturgruppen, 18 vägar i områdesgruppen och 21 vägar i historiska gruppen. Den enda vägen jag inte hittat någon förklaring till är Sofievägen. Vet någon av er varifrån Sofievägen fått sitt namn? 

En uppmärksam läsare har kontaktat redaktionen och poängterat att inlägget om björnen innehöll ett fel. Enligt läsaren är Svartså inte vår grannby, utan byn med stort B och att Tolkis inte överhuvudtaget är en by. Denna kvistiga fråga kräver en liten undersökning.

- Vad är en by? Ett flertal förklaringar kan hittas, men i all enkelhet kan man säga att man i de skandinaviska länderna använt ordet för att beskriva ett litet samhälle eller ett område med sammanhängande hustomter. Ibland har man använt ordet landsby, som en mindre motsvarighet till stad.  En samlingsterm för alla mänskliga bosättningar (allt från den minsta byn till den största staden) är ort.
 

- Vem säger att Tolkis inte är en by? Enligt byggnadstillsynsmyndigheterna finns alla fastigheter i Tolkis i en by som heter Svartså. Detta gäller inte enbart Tolkis, utan också t.ex. det område vi kallar Ölstens. Detta är en historisk kvarleva.  
 

- Vilka är Tolkis geografiska gränser? Det egentliga Tolkislandet gränsar ju till vattenområden i tre väderstreck, nämligen Sillvik och Svartbäckfjärden i väst, Kuggsund i söder samt Kodderviken och Emsalöfjärden i öst. Det egentliga problemet är alltså var den norra gränsen skall dras och vilka kringliggande områden som kan tänkas höra till denna naturliga halvö.  
 

- Vem säger att Tolkis är en by? Itella (f.d. Posten) hävdar att Svartså inte finns, men däremot finns nog en postanstalt som heter Tolkis. En sökning på vilka vägar som hör till området ger ett område av följande storlek. Detta område verkar vara lite för stort med tanke på vår tidigare definition av ordet by, dvs. sammanhängande hustomter. Vägverket har en annan definition. Skyltarna med texten ”Tolkkinen – Tolkis” hittar du på följande ställen på kartan (märkta med ljusröda punkter), vilket ju gör området betydligt mindre. Dessutom uppfyller Tolkis den definition på ordet by som gavs tidigare.  
 

- Var finns byn Tolkis? Vägverkets område bör förstoras en aning, men Itellas område är på tok för stort. Sillvik tvångsannekteras med hänvisning till rådande vägförbindelser (Sillviksvägen och Jordvallsvägen) och närheten till Tolkis såg. Den norra gränsen flyttas lite norrut, till Drägsbykorsningen. Inom detta område finns mestadels sammanhängande hustomter (förutom södra Tolkislandet) och således ser BYN TOLKIS ut så här (inom de gula gränserna).   

Enligt Radio Östnyland har en häst blivit riven av en björn för ungefär en vecka sedan. I sig är detta ingen nyhet, men då detta skett i vår grannby Svartså börjar vi prata om stora saker. Radion har pratat med två experter och bägge två säger att det varit fråga om en björn. Så det gäller att hålla ögonen öppna, för de enda björnar jag sett finns i TB:s kylskåp. Bildmaterial tas emot med tacksamhet.  

Det gångna veckoslutet var mycket livligt på idrottsfronten i Tolkis. Byns alla tre idrottsföreningar deltog i aktiviteter av olika. Men vänta nu, vadå tre stycken? Finns det inte bara två eller en och en halv? Gemene man eller ”gimeina kvinna” kan väl räkna upp Tolkis Bollklubb och Tolkis Hercules. ToBK spelade i en innebandyturnering i Kokonhallen på lördagen och Hercules ordnade sitt traditionella jippo Oktobertian.
Vet du vilken den tredje föreningen är? Nej, inte jag heller, men man lär så länge man lever. Sedan år 2005 har nämligen föreningen SBS Tornados verkat och sysslar med innebandy. På webben finns en kort historik över föreningens bakgrund och det visar sig att gruppen härstammar från Tolkis invånarförening och började spela innebandy i allaktivitetshuset redan år 2000. År 2003 blev ortens hall för liten och laget flyttade till ÖNY, dit föreningen också köpte en rink som får användas av alla.
Det interna mötet mellan byns föreningar slutade med de förkrossande siffrorna åtta – noll. Den äldre föreningen med lite yngre spelare vann denna gång, men lagen skall mötas två gånger i Borgå stads serie under vintern.  Mer om SBS Tornados hittar du här:  http://sbstornados.com/tornados.htm

Kulturredaktionen har äntligen läst lite riktig litteratur. Finlandiapristagaren Westös bok ”Där vi en gång gått” handlar om en bunt helsingforsare och deras liv efter inbördeskriget. Efter en närmast oändlig uppräkning av finlandssvenska namn har författaren också tid att gå lite mer ingående in i vissa livsöden. Vissa sidor är som tagna ur vita sidorna i huvudstadens tjocka tegelsten till telefonkatalog. T.ex. på sidan 85 finns inte mindre än aderton namn. Mot slutet blir verket inte sämre, så vi kan bra ge tre fabrikspipor av fem möjliga.
Orsaken till att detta skrivs här är att också Tolkis tas upp i boken på ett hörn.  Det är nämligen så att Tolkis kommer fram i en mening: ”En av Sibbogardisterna var fotografiagent till yrket och hade vid flera tillfällen skaffat kunder från Sibbo och Tolkis”.  Där hade vi det igen – orden [röd]gardist och Tolkis i en och samma mening.  Intresse- och sanningsfaktorn är hög, men originaliteten desto lägre.         

Det senaste på permitteringsfronten är att personalen på sågen skall göra fyra dagars veckor från november fram till april. Hur de praktiska arbetsarrangemangen skall ordnas är ännu öppet, men situationen ser allt annat än ljus ut. Huvudförtroendeman Johansson konstaterar i Uusimaa att det är fråga om 22 arbetsskift per anställd. Hur marknadspriset och världsläget ser ut i april vet ingen, men Johansson säger att personalen gjort allt den kunnat göra. Nu hoppas vi att ledningen gör samma sak. 

Det här faller väl lite under kategorin utrikes, men låt gå. Över sextusen personer har undertecknat en skrivelse mot Backas flygplats. Skrivelsen kommer som bekant att sakna betydelse då stadens och statens ledning gör upp om var den eländiga landningsbanan skall placeras. Det intressanta med fallet är att folk orkar samla ihop namn och dessutom tror att det har någon betydelse. Här kommer lite fakta: